Väck detektiven i dig för elevens skull

Sommarledigheten är slut för den här gången och vi har alla förmodligen återvänt med god energi till jobbet. Du som är lärare har ett viktigt arbete som kräver massor av hjärta och hjärna varenda dag. I din vardag har du förmågan att göra skillnad för dina elever i allt du gör, vilket ibland kan kännas som en övermäktig uppgift, kanske för att den är så viktig.

Elevers behov ska tillgodoses och former för bedömning ska sättas. För planering, utförande och bedömning går ju hand i hand, redan från början. I det pedagogiska uppdraget ingår att kontinuerligt bedöma elevers utveckling och kunskaper, vid många tillfällen summativt, men också att använda bedömningen för att se om undervisningen verkligen kommer eleven tillgodo eller om något behöver omformas och förändras. Det är ett dynamiskt arbete som innefattar många olika former av bedömning, och som också måste se olika ut utifrån elevens behov och förmåga.

För elever med funktionsnedsättning kan det vara svårt att visa kunskaper precis när det förväntas. Det kan vara dagsformen, kognitiva eller perceptionella hinder eller stress som sätter käppar i hjulet just den där dagen då provet eller kanske redovisningen ska äga rum. Här har du som lärare en viktig och för eleven ibland helt avgörande roll – att vara en öppensinnad detektiv. Den informella delen av bedömningen kan innebära att plocka upp belägg för kunskap närhelst den visar sig; i en diskussion med dig som lärare, inom ett arbetsområde i ett annat ämne, kanske i ett samtal med en klasskompis som du råkar höra eller i en uppgift som tillsynes är, och kanske förblir, ofärdig. Den formativa bedömningen är en nyckel till såväl elevens egen väg till lärande som till lärarens lärande om elevens lärande, genom att man ställer sig frågan "Är min elev på rätt spår i sin utveckling inom min undervisning?" Men den formativa processen kräver också att läraren själv ställer sig frågan "Träffar min undervisning sitt mål?" Om svaret är nej, behöver undervisningen omformas så den möter elevens behov.

Men så är det ju det här med tiden. Den där ovärderliga tiden tillsammans med kollegor och kanske även skolans elevhälsa – men också tillsammans i samtal med eleven – som du behöver för att hitta de där riktigt bra lösningarna. För det är ju så: Att skapa förutsättningar för de goda bedömningstillfällena kräver också goda förutsättningar för kollegial planering och ett nära samarbete. Att ge organisatoriska förutsättningar för att lärare ska få mötas, dela framgångsfaktorer och lägga pussel kring eleverna tillsammans är inte bara nödvändigt utan skolledningens ansvar och skyldighet. Det är också genom ett sådant arbete som man kan minska antalet elever som mer eller mindre permanent hamnar i exkluderande lösningar.

Det är alldeles för många elever som inte deltar i ordinarie undervisning, och som därför inte får samma chans att visa de kunskaper man har för den ordinarie undervisande ämneslärare som faktiskt ska bedöma kunskapsnivån i slutändan. Med nära kollegialt samarbete och möjlighet till god planering behöver man förhoppningsvis inte heller lika ofta tillämpa undantagsbestämmelsen – även kallad pys – vid betygsättningen. För det är ju endast då den kan tillämpas, inte i planeringen eller under arbetets gång.

Att tänka bort vissa delar av kunskapskrav från början är att ställa förväntningarna på eleven alldeles för lågt – för vi vet ju faktiskt inte om eleven hade kunnat med rätt stöd och rätt bedömningsform. Vi vet däremot alla att vi växer av positiva förväntningar. Att lära känna elevens starka sidor och behov och att aktivt arbeta för att möta dessa i undervisningen är ju ett sätt att säga "Jag ser dig och jag tror på din förmåga!"

Vi får många frågor kring undantagsbestämmelsen till oss på Specialpedagogiska skolmyndigheten, och vi hjälper gärna till med råd och stöd kring såväl planering och arbetsformer som kring bedömningsformer. Ring vår rådgivningstjänst Fråga en rådgivare, eller skicka in en förfrågan. Gärna i början av läsåret, så kan vi tänka tillsammans. På det sättet kan vi hjälpas åt att hitta former för en likvärdig undervisning. För likvärdighet betyder ju faktiskt inte på lika sätt för alla, utan med lika möjlighet att få lyckas.

Johanna Benfatto, rådgivare

Publicerat torsdag 22 augusti 2019