Vad händer med barn som inte får sin rätt till språk?

Jag är född döv och har haft tillgång till teckenspråk från dag 1. När jag började på förskolan gick jag på en teckenspråkig avdelning med andra barn som var döva eller hade hörselnedsättning. Personalen kunde teckenspråk fullt ut och det fanns även barn som hade anhöriga som var döva och som kunde teckenspråk. Jag älskade sagostunderna, att klättra i träden och att busa med andra barn. Efter förskolan började jag på en specialskola, där alla kommunicerade på teckenspråk, och gick där i nio år. Jag var som vilket barn som helst som fått rätt förutsättningar.

Tillgången till teckenspråk under alla mina år i förskolan och skolan öppnade många dörrar för mig. Kort sagt, min goda start lade grunden till många framtidsdrömmar, som jag dessutom kunnat förverkliga. Jag blev utbytesstudent i USA under ett år, läste naturvetenskapliga programmet på gymnasiet och pluggade vidare på universitetet med gott stöd av teckenspråkstolkar. Det resulterade i två kandidatexamina och jag jobbar som kommunikatör på Specialpedagogiska skolmyndigheten sedan tre år tillbaka.

Utan tidig tillgång till teckenspråket hade jag inte varit där jag är idag. Som ett levande exempel på vikten av rätten till språk välkomnade jag och många i min situation förtydligandet och framskrivandet av rätten till svenskt teckenspråk i förskolans läroplan, vilket innebär att barns rätt till språkutveckling i svenskt teckenspråk stärks. Framskrivningen är en utmaning för förskolans huvudmän, absolut, men inget är väl viktigare än barnens rätt att få chans att utveckla sin språkliga förmåga? Men hur ser det ut i praktiken egentligen? Får alla barn sin rätt till teckenspråk tillgodosedd? Och, vad blir konsekvenserna om barn med dövhet inte får tillgång till svenskt teckenspråk tidigt?

Barn som inte hör och inte har ett språk att falla tillbaka på riskerar att få en sen språkutveckling och tar längre tid på sig att knäcka läskoden. De börjar läsa och skriva senare än andra jämnåriga barn, som kan långt fler ord och begrepp. Om barnet ens når gymnasiet kommer det att bli problematiskt eftersom det där ställs höga krav på läs- och skrivförmågor. Barnet kanske hoppar av gymnasiet och söker jobb, men stöter på många hinder på grund av krav på utbildning och höga krav på språkliga förmågor. Med ett knäckt självförtroende bleknar framtidsdrömmarna fort.

Dessutom får barnet högst troligt svårt med sociala relationer vilket leder till exkludering. Exkludering brukar leda till frustration, vilket kan leda till problematiska och utåtagerande beteenden och barnet ses som annorlunda jämfört med de andra barnen. Barnets dövhet förklaras vara skälet. Det är också ett tydligt exempel på att barnet – som inte hör - förväntas följa normen och kunna höra.

Alla barn oavsett funktionsförmåga har rätt att lyckas i skolan, det är den viktigaste grundplåten samhället kan ge en individ. Språket är en viktig nyckel för att kunna lyckas i skolan och därmed är tillgången till teckenspråk tidigt viktig för barn som är döva. Det innebär att vi måste skydda rätten till språk. Språklagen från 2009 slår fast att personer som är döva eller har hörselnedsättning ska få möjlighet att få "lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket." I lagen jämställs det svenska teckenspråket med de nationella minoritetsspråken, men i praktiken är skyddet olika. Därför är framskrivningen i förskolans läroplan ett stort framsteg.

Att samla barn med hörselnedsättning i en och samma förskola eller avdelning i en miljö med både teckenspråk och talspråk borde underlätta för huvudmannen för att kunna följa framskrivningen av läroplanen. Då tror jag att barnen tillsammans med teckenspråkskunnig personal kan utveckla sina språkliga färdigheter som jag fick göra för cirka 30 år sedan. Är miljön dessutom tvåspråkig kan barnen själv välja vilket språk de vill använda när de blir äldre.

Avslutningsvis, min erfarenhet säger att genom tidig tillgång till teckenspråk får alla barn med hörselnedsättning ett tillgängligt språk och kan vara som vilket barn som helst. Med framtidsdrömmar och många öppna dörrar.

Vill du veta mer om teckenspråk och hur du kan kompetensutveckla dig, varmt välkommen att höra av dig till oss på Specialpedagogiska skolmyndigheten!

Petra Eklund

Publicerat onsdag 27 maj 2020