Sortera utmaningarna och gör dem hanterbara

Vad gör man när man tycker att kollegor eller vårdnadshavare inte förstår hur viktigt det är med AKK? Frågan lyftes i en kurs i AKK nyligen och eftersom svaret vi gav i kursen uppskattades tänker jag att det kanske är fler än våra kursdeltagare som funderat på samma sak och svaret är relevant att dela med sig till fler.

Det finns många svar och beroende på ur vilket perspektiv man tittar på frågeställningen så blir svaren olika. En god samverkan med vårdnadshavare eller kollegor emellan är en förutsättning för ett lyckat arbete, men, om det brister finns det ändå saker en skola kan fortsätta göra. Många gånger upplevs problemen också större för att de är i klump. Osorterade. I hoprörda utan tydlig struktur. Ett bra sätt är att börja sortera under rubriker och några förslag på dessa rubriker kommer här:

Ansvar

Det är lätt att ta på sig hela ansvaret. För att man känner sånt engagemang. Eller kontrollbehov. Eller har så svårt att avgränsa ansvaret för att man ser vad som behövs. Det är också lätt att vara irriterad över att andra inte tar det ansvar man tycker sig ha rätt att förvänta. Men om vi zoomar ut lite här så inser vi snabbt att inte nog med att det är orimligt att ha hela ansvaret så tar det också enormt mycket energi att oroa sig över saker man inte kan påverka.  Så vad kan vi då göra? Jo vi kan skapa förutsättningar att gemensamt fundera på vad man som skola faktiskt kan och ska ta ansvar för. Vi kan ta ansvar för att kartlägga elevers behov och skapa de bästa förutsättningarna för elevens lärande utifrån den hela skoldag som eleven tillbringar hos oss. Observera hela skoldag. Även tiden på fritids ska inkluderas i den kartläggningen. Vi kan ta ansvar för att erbjuda kommunikativt tillgängliga lärmiljöer om det är vad vi ser behövs. Vi kan ta ansvar för att hela skolans personal är utbildad i AKK för att skapa möjligheter till en social och en kommunikativ delaktighet för eleven.  Vi kan ta ansvar för att arbeta med vår värdegrund som behöver ha ett inkluderande förhållningssätt med djup förståelse för vad som är lärarens uppdrag – och det leder oss mot rubrik nummer 2.

Uppdrag

Skolan har ett tydligt utbildningsuppdrag. Vi ska erbjuda möjligheter till kunskapande. Vi ska också erbjuda det på ett sådant sätt så att eleverna kan ta del av den undervisning som bedrivs. I skollagen står tydligt att utbildningen aldrig kan utformas lika för alla. Det innebär att du tillsammans med dina kollegor kan behöva fundera på hur ni ska uppfylla uppdraget så det möter elevens behov från planering till bedömning.  Uppdraget innebär också att det är du som ska planera din undervisning så att eleverna kan ta del av kunskapandet som sker i ditt klassrum på ett likvärdigt sätt som klasskamraterna. Uppdraget innefattar alla elever och vi möter ibland ”tyckanden” om att eleven borde gå någon annanstans, men det är inte vår sak att avgöra. Vår sak är att undervisa på det bästa sätt vi kan. Men. Därmed inte sagt att du ska kunna allt själv. Att du ska göra allt själv. Att du inte får tycka att det är svårt. Det är svårt många gånger och man behöver jobba tillsammans för att lyckas. För att delta i undervisningen är en rättighet som eleven har och det leder oss in mot rubrik 3.

Rättighet

Ur elevens perspektiv är det en rättighet att få undervisning, att få kommunicera och att få delta i undervisningen som alla andra. Att få vara del av en gemenskap som man kan tolka och förstå. Sedan Barnkonventionen infördes som lag är det en skyldighet vi har som skola. Att fråga eleverna. Att göra dem delaktiga i beslut som berör dem. Att låta dem komma till tals.  Ibland fascineras jag över att det låter som att det är något nytt. Det är det inte. Inte ur det ljus vi ser skolan i dag och i teorin. Att praktiken ibland ger oss motstånd är jag väl medveten om men vi har stora möjligheter att anpassa och ge särskilt stöd i undervisningen för elevens skull.  Men det finns ett tillägg att göra till rättigheterna och det leder oss till den sista punkten att sortera efter och rubrik nummer 4.

Möjligheter

När vi möter elever som ger oss utmaningar, så har vi fått en möjlighet att växa som lärare. Att få utvecklas att bli något mer än vi var innan. Vi har fått möjlighet att utveckla vår undervisning och vi har getts möjligheten att inventera vad vi kan och vad vi behöver lära oss. Att utvecklas är inte alltid kul. Det kan göra ont och det kan upplevas både jobbigt och besvärligt. Men. Det leder oss framåt och det gör att vi kan fullgöra vårt uppdrag på ett annat sätt än innan. Att vi faktiskt når alla elever. Att göra en möjlighetslista tillsammans i ett arbetslag är att samlas kring positiv utveckling! Det är också en möjlighet för en skolledare att få syn på den kompetensutveckling som krävs i just min skola.

Kanske saknas någon rubrik? Kanske brukar du göra på ett annat sätt? Kanske tycker du att det du just läst gav dig nya tankar eller så var det tankar du redan tänkt flera gånger. Kanske kan du använda dig av det du läst i arbetet med elever som använder AKK. Eller i arbetet med elever med NPF, eller när du ska planera ett utvecklingsarbete eller kanske inte alls. Du avgör, men jag vill tacka dig om du läste ända hit och vill ni ha hjälp att sortera, tveka inte att kontakta SPSM, vi finns över hela landet och vi tänker rätt mycket kring just sånt här.

Isabells namnteckning

Isabel Olsson, rådgivare

Publicerat tisdag 10 november 2020