Dyslexi kräver mer än övning

När jag som lärare i grundskolan mötte elever som hade svårigheter med läsning och stavning gav jag rådet att läsa, skriva och öva mer. Övning ger som bekant färdighet. Men jag såg också att det fungerar olika bra för olika elever. Jag minns särskilt en elev, som trots idogt övande fortsatte kämpa med bokstäver, stavning och meningar. Där och då förstod jag inte att elevens felstavade ord och svårigheter att avkoda bokstäver och foga dem samman till ord och skriven text med största sannolikhet berodde på dyslexi.

Utan specialpedagog eller speciallärare på en skola är det inte alltid så lätt att upptäcka att elever med dyslexi behöver ett annat erbjudande än att öva. Det krävs olika strategier för läs- och skrivinlärning och för att värna om lusten att läsa och skriva. Träning i att avkoda, stava och skriva är helt nödvändigt. Men jag hade behövt använda andra metoder och lägga till övningar där eleven fick uppleva glädjen i att läsa texter och att formulera allt det hon ville säga i skrift utan att fastna på hur hon skulle stava de enklaste ord.

Idag, som specialpedagog med särskild inriktning mot läs- och skrivsvårigheter vet jag att för elever med dyslexi, är förmågan att avkoda bokstäver nedsatt. En person med dyslexi kopplar inte automatiskt ihop bokstaven (grafemet) med bokstavsljudet (fonemet). Det innebär att det är ett mycket krävande arbete att lära sig läsa och skriva vilket går ut över även koncentrationsförmåga och arbetsminne. När Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, för några år sedan gjorde en genomlysning av vilka metoder som gav bäst resultat för barn och unga med dyslexi fann man att det är ett strukturerat arbete med att koppla ihop fonem och grafem, det vill säga bokstav med ljud som gav bäst resultat när det gäller en god läsutveckling.

I skolans lägre årskurser ligger fokus på att träna, eleverna får läsa och skriva mycket för att stärka läs- och skrivförmågan. För elever med dyslexi kan träningen behövas högre upp i årskurserna så att man på djupet lär sig hur ord stavas. Men – för att hålla orken och motivationen uppe, är det viktigt att varva det med fler arbetssätt som stärker elevens bild av sig själv som läsare som kan utveckla sin skrivförmåga. Ett råd är att växla träningen med att eleven med hjälp av digitala verktyg dikterar in text att jobba vidare med skriftligt och använda rättstavningsprogram så att hen känner att det går att skriva mer uttömmande texter.

För elever med dyslexi finns en risk att de tidigt, tidigt stänger dörren till mer omfattande och uttömmande texter och tänker att litteratur eller ordrika uppsatser inte är för dem. Om de ska orka hålla i och hålla ut och utveckla sitt läsande och skrivande är det viktigt att vi kan erbjuda både läs- och skrivträning och möjlighet att lyssna på böcker och tillgång till digitala verktyg som planar ut uppförsbacken och stärker självkänslan. Det är också nödvändigt för att elever med dyslexi i de högre årskurserna ska hinna med både faktainhämtning och kunna visa sina förmågor i samband med bedömning.

Om jag kunde återuppleva de där åren som lärare, med eleven som jag återvänder till i tanken, är det just de här sakerna jag skulle erbjuda i undervisningen. En lästräning som utgick från forskning och beprövad erfarenhet och tillgång till digitala verktyg för att också skapa tillfällen då eleven kunde lyckas utveckla att sina texter och fick djupdyka i inläst litteratur som öppnade bokvärldar. När läs- och skrivinlärningen i många delar är en stor utmaning behöver vi hjälpa till att väcka och värna om läs- och skrivlusten som hjälper eleven att fortsätta kämpa. Vi på Specialpedagogiska skolmyndigheten har lång erfarenhet kring dessa frågor, tveka inte att höra dig! Tillsammans ger vi just din elev möjlighet att lyckas.

Ylvas namnteckning

Ylva Schön

Publicerat fredag 4 september 2020