Vi rustar våra elever för framtiden

Att rusta eleverna för framtiden är drivkraften bakom Teresia Lonnakkos arbete som biträdande enhetschef på Hällsboskolan i Umeå – en specialskola för elever med grav språkstörning.

Intresset för specialpedagogik har alltid varit stort

Innan Teresia började på Hällsboskolan hade hon arbetat i liten undervisningsgrupp för elever med npf-diagnoser som läste mot grundskolans eller grundsärskolans läroplan, men haft lite kontakt med språkstörningsdiagnosen.

- Medan jag arbetade med elever i liten undervisningsgrupp väcktes intresset för att studera vidare för att kunna stötta eleverna på bästa sätt, så visst fanns det ett intresse för specialpedagogik redan från början. När jag började på Hällsboskolan kände jag direkt att språkstörning var ett område där det fanns mycket att göra. Så jag gjorde slag i saken och påbörjade mina studier för att bli speciallärare – en utbildning som jag senare också byggde på med en specialpedagogkompetens, berättar Teresia.

Samma kunskapskrav – andra verktyg

Kunskapskraven ser likadana ut för eleverna i specialskolan som för elever i grundskolan – det är ingen skillnad. Det som skiljer skolformerna åt är att eleverna i specialskolan får ett extra skolår på sig att nå målen, att specialskolan har ett tydligare fokus på språkstöttning och språkutveckling än grundskolan och att vi anpassar verksamheten och undervisningen utifrån målgruppens behov. Men specialskolan fyller en annan viktig funktion för våra elever.

- En viktig del av specialskolans erbjudande är att våra elever får bli riktiga proffs på sig själva och på sina behov och styrkor kopplade till skolarbetet. Vi arbetar hela tiden för att de ska kunna beskriva sina behov, känna till sina rättigheter och hitta strategier som fungerar så att de kan kompensera för de språkliga svårigheter som kan uppstå i olika sammanhang, berättar Teresia.

Fokus på organisationen hellre än på individen

Många bland personalen på Hällsboskolan är utbildade speciallärare eller specialpedagoger, men oavsett utbildningsnivå är det viktigt att skapa organisatoriska förutsättningar för personalen att ge eleverna den utbildning de behöver och har rätt till.

- Mycket av mitt arbete handlar om att skapa förutsättningar för att medarbetarna ska kunna möta vår målgrupp på ett adekvat sätt. I år har vi satsat på gemensamma fortbildningsinsatser för att all personal ska få samma grundkompetens kring målgruppen och för att vi ska kunna tillrättalägga och anpassa undervisningen ännu mer mot målgruppen behov. Detta gynnar eleverna på både grupp- och individnivå.

Språkstörning är en relativt okänd funktionsnedsättning

Även om kunskapen har blivit bättre är språkstörning fortfarande ett relativt okänt område för de allra flesta.

- Just eftersom språkstörning är så okänt är det så oerhört viktigt att eleverna själva får goda kunskaper om sina behov kopplade till språkliga svårigheter. Vi övar hela tiden på att de ska veta vilka behov och styrkor just de har kopplade till lärande utifrån sina språkliga svårigheter. Detta för att de ska kunna kommunicera vad de behöver för att lyckas i alla kontexter även utanför skolan, förklarar Teresia.

Kvittot kommer från eleverna

För Teresia handlar allt i slutändan om elevernas rätt till en likvärdig utbildning. Och kvittot på allt hårt arbete som hon gör tillsammans med personalen kommer oftast från eleverna själva.

- De gånger jag blir extra stolt är när jag får se och höra eleverna reflektera, uttrycka och berätta om sina och andras behov – förmågor som är svåra för många, men extra utmanande för våra elever. Vi har till exempel träffar med elevrepresentanter från varje klass en gång per termin för att utveckla verksamheten tillsammans med eleverna. Att få se eleverna uttrycka både sina egna och sina kompisars tankar om vad som fungerar och vad som behövs för att de ska kunna lyckas ännu bättre – det ger mig ett kvitto på att vårt arbete ger resultat, avslutar Teresia.

 

Publicerat torsdag 3 januari 2019 Granskat fredag 4 januari 2019