Utbildning gav nya insikter
Förskolechefen Madeleine Berglund månade om att skaffa kunskap om tillgänglighet som stannade kvar i verksamheten. Det gav effekt. Nu ser personalen på sitt arbete med nya ögon.
Längs Klarälvens strand strömmar det svarta vattnet. I granskogskanten inne i Forshaga ligger förskolan Maskrosen. Huset är blekt och pastellfärgat, men inomhus visar maskrosen färg och utstrålar kraft. Förskolechefen Madeleine Berglund hörde i medarbetarsamtalen att pedagogerna ville lära sig mer om hur de möter barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) på ett bra sätt.
– Jag pratade med rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten och vi såg att det fanns en bra kunskapsgrund hos pedagogerna. Den ville jag bygga vidare på. Det fanns projektmedel att söka för särskilda insatser i skolan, så jag skrev en SIS-ansökan. Det blev ett projekt under 2015 om tillgänglighet i förskolan.
Verktyget Tillgänglig utbildning
Malin Ängerteg är utvecklingspedagog. Det blev hennes uppgift att leda projektet med 12 förskolor och 40 pedagoger. Målet var att implementera verktyget Tillgänglig utbildning. Alla pedagoger skulle få tillfälle att reflektera över tillgänglighet och arbetssätt som främjar alla barns utveckling i sin verksamhet. Pedagogerna skulle utveckla arbetssätt och få nya verktyg i sitt dagliga arbete.
– När vi drog igång dialoger om tillgänglighet i arbetslagen insåg vi att det handlade om att möta alla barn. Inte bara barnen med NPF, förklarar hon.
De arbetade med SPSM:s värderingsverktyg för tillgänglig utbildning. Detta sådde frön till utveckling och personalen skrev handlingsplaner om såväl social och pedagogisk miljö som den fysiska miljön. Många arbetar idag med att tydliggöra lärmiljön med schemabilder och aktivitetskort. Flera förskolor använder tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK).
Sju nyckelpersoner gick Specialpedagogiska skolmyndighetens distanskurs i NPF. De blev nycklar i det kollegiala lärandet. Varje person hade två arbetslag som de höll lärande samtal med. Dessutom fanns de med i sina kollegers verksamhet en gång i månaden. Kompetenshöjningen handlade inledningsvis om att lyssna in var de olika arbetslagen befann sig och att starta arbetet där.
– Utmaningen här var att hitta motivation på alla förskolor. Insikter och behov såg olika ut, men vi använde bildberättelser för att prata ihop oss och skapa ett tydligt mål och syfte med projektet, förklarar Malin.
Tid för reflektion
Nästa utmaning var att hitta tid. Hur skapar vi tid för reflektion? Malin berättar att de gjorde om schemat i vissa fall, men att de också fokuserade på projektet i alla lärande samtal och på kompetensutvecklingsdagar.
Nu är projektet avslutat och personalen ser på verksamheten på ett nytt sätt.
– Vi funderar över begreppet tillgänglighet och ser med andra ögon på de miljöer som barnen vistas i under dagen. När vi skattar tillgängligheten idag sätter vi ofta lägre betyg än vad vi gjorde för ett år sedan. Vi har lärt oss att se utvecklingsområden, men tänker också på att se allt som är bra. Kollegorna hjälper varandra att se vilket gott arbete som görs, avslutar Malin.
Den här artikeln är tidigare publicerad i tidningen Lika värde nr 2 2016. Prenumerera gratis på Lika värde.
Utbildning gav nya insikter
Förra året startade förskolechefen
Madeleine Berglund ett projekt om
tillgänglighet i förskolan. Nu är projektet
slut och personalen ser på verksamheten
på ett nytt sätt.
Pedagogerna på förskolan Maskrosen ville lära
sig mer om hur de möter barn med
neuropsykiatriska funktionsnedsättningar på
ett bra sätt. Därför pratade förskolechefen
Madeleine Berglund med Specialpedagogiska
skolmyndigheten om att starta ett projekt.
– Jag ansökte om pengar för särskilda insatser i
skolan. Det blev ett projekt med 12 förskolor och
40 pedagoger, säger Madeleine Berglund.
Verktyget Tillgänglig utbildning
hjälpte pedagogerna att reflektera
Under projektet arbetade pedagogerna med
värderingsverktyget Tillgänglig utbildning.
Verktyget hjälpte dem att reflektera över hur
förskolorna kan bli mer tillgängliga för alla
barn.
– När projektet började insåg vi att det
handlade om att möta alla barn. Inte bara barn
med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar,
förklarar Malin Ängerteg, projektledare för
projektet.
Med hjälp av värderingsverktyget skrev
pedagogerna handlingsplaner för att förbättra
tillgängligheten på förskolorna. Det har lett till
att många av pedagogerna nu använder
schemabilder och aktivitetskort för en tydligare
lärmiljö. Flera förskolor har också börjat
använda tecken som alternativ och
kompletterande kommunikation (TAKK).
Sju personer gick också Specialpedagogiska
skolmyndighetens distanskurs om
neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Sedan utbildade de sina kollegor som inte gått
kursen.
– Det var en utmaning att pedagogerna på de
olika förskolorna hade olika förkunskaper och
behov. Men vi använde bildberättelser för att
prata ihop oss och skapa ett tydligt mål och
syfte med projektet, förklarar Malin Ängerteg.
De har lärt sig se vad som kan bli
bättre
Nu är projektet avslutat och pedagogerna ser på
verksamheten på ett nytt sätt.
– Vi funderar över vad tillgänglighet innebär
och vi tänker på de miljöer som barnen vistas i
under dagen. Vi har lärt oss att se vad vi kan bli
bättre på, men vi hjälper också varandra att se
allt som är bra, avslutar Malin Ängerteg.
Mer om tillgänglighet och neuro-psykiatriska funktionsnedsättningar
Om värderingsverktyget för tillgänglighet
Inspelade webbseminarier om tillgänglighet i
förskolan
Studiepaket om neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar