Längs Klarälvens strand strömmar det svarta vattnet. I granskogskanten inne i Forshaga ligger förskolan Maskrosen. Huset är blekt och pastellfärgat, men inomhus visar maskrosen färg och utstrålar kraft. Förskolechefen Madeleine Berglund hörde i medarbetarsamtalen att pedagogerna ville lära sig mer om hur de möter barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) på ett bra sätt.

– Jag pratade med rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten och vi såg att det fanns en bra kunskaps­grund hos pedagogerna. Den ville jag bygga vidare på. Det fanns projektmedel att söka för särskilda insatser i skolan, så jag skrev en SIS-ansökan. Det blev ett projekt under 2015 om tillgänglighet i förskolan.

Verktyget Tillgänglig utbildning

Malin Ängerteg är utvecklingspedagog. Det blev hennes uppgift att leda projektet med 12 förskolor och 40 pedagoger. Målet var att implementera verktyget Tillgänglig utbildning. Alla pedagoger skulle få tillfälle att reflektera över tillgäng­lighet och arbetssätt som främjar alla barns utveckling i sin verksamhet. Pedagogerna skulle utveckla arbetssätt och få nya verktyg i sitt dagliga arbete.

– När vi drog igång dialoger om tillgänglighet i arbetslagen insåg vi att det handlade om att möta alla barn. Inte bara barnen med NPF, förklarar hon.

De arbetade med SPSM:s värderingsverktyg för tillgänglig utbildning. Detta sådde frön till utveckling och personalen skrev handlingsplaner om såväl social och pedagogisk miljö som den fysiska miljön. Många arbetar idag med att tydlig­göra lärmiljön med schemabilder och aktivitetskort. Flera förskolor använder tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK).

Sju nyckelpersoner gick Specialpedagogiska skolmyndig­hetens distanskurs i NPF. De blev nycklar i det kollegiala lärandet. Varje person hade två arbetslag som de höll lärande samtal med. Dessutom fanns de med i sina kolle­gers verksamhet en gång i månaden. Kompetenshöjningen handlade inledningsvis om att lyssna in var de olika arbets­lagen befann sig och att starta arbetet där.

– Utmaningen här var att hitta motivation på alla förskolor. Insikter och behov såg olika ut, men vi använde bildberät­telser för att prata ihop oss och skapa ett tydligt mål och syfte med projektet, förklarar Malin.

Tid för reflektion

Nästa utmaning var att hitta tid. Hur skapar vi tid för reflektion? Malin berättar att de gjorde om schemat i vissa fall, men att de också fokuserade på projektet i alla lärande samtal och på kompetensutvecklingsdagar.

Nu är projektet avslutat och personalen ser på verksam­heten på ett nytt sätt.

– Vi funderar över begreppet tillgänglighet och ser med andra ögon på de miljöer som barnen vistas i under dagen. När vi skattar tillgängligheten idag sätter vi ofta lägre betyg än vad vi gjorde för ett år sedan. Vi har lärt oss att se utveck­lingsområden, men tänker också på att se allt som är bra. Kollegorna hjälper varandra att se vilket gott arbete som görs, avslutar Malin.

Den här artikeln är tidigare publicerad i tidningen Lika värde nr 2 2016. Prenumerera gratis på Lika värde.