Bild av Lars-Gunnar Jönsson, Peter Westergård, Daniel Björkman och Philip Lindgren

Uppriktiga diskussioner om specialpedagogik

– Man kommer inte framåt genom att tysta människor, konstaterar Lars-Gunnar Jönsson, en av handledarna i kompetensutvecklingen ”Specialpedagogik för lärande”. Med hjälp av ett öppet samtalsklimat kunde han och hans kollegor på Rinnebäcksskolan i Kävlinge diskutera inkludering och synen på elevers beteende. Tillsammans har de nu lagt grunden för skolans gemensamma värderingar.

Rinnebäcksskolan är en skola med förskoleklass, låg- och mellanstadium, fritidshem, särskolegrupp och autismgrupp. Här jobbar Daniel Björkman, med ansvar för en grupp elever med särskilda behov, och idrottsläraren Philip Lindgren. Båda har deltagit i kompetensutvecklingen ”Specialpedagogik för lärande”, som Skolverket och Specialpedagogiska skolmyndigheten ansvarar för. Lars-Gunnar Jönsson, specialpedagog på skolan, deltog i den handledarutbildning som ingår i kompetensutvecklingen och handledde sedan sina kollegor. För honom har det varit avgörande att ha högt i tak i diskussionerna.
– Det har funnits kollegor som har tyckt att besvärliga elever ska hanteras av ”någon annan” och det blev många diskussioner om inkludering och vad vi egentligen menar med det, berättar han.

De kallar satsningen för ”speclyftet” och lärarna har också gått ”svensklyftet” och ”mattelyftet”.

– För oss som jobbar med praktiskt estetiska ämnen var det här mer engagerande och lättare att ta till sig. De andra ämneslyften var ju inte alltid så applicerbara för oss, säger Philip.

Utbildningen är upplagd så att lärarna läser texter och tittar på filmer på Skolverkets lärportal. Sen diskuterar de konkreta undervisningssituationer och specialpedagogiska frågor. Lars-Gunnar ledde en grupp på åtta lärare. Han får beröm både av Philip och Daniel för att han lyckades förmedla att allas åsikter får plats i diskussionerna. Med hjälp av det förhållningssättet fick de upp ögonen för varandras värderingar och kunde närma sig varandra i uppriktiga diskussioner.

– Vi samlades mer kring eleverna och kunde hitta bemötanden som var konsekventa och genomtänkta, säger Philip.

Lars-Gunnar menar att synen på hur man ska bemöta elevers beteenden pendlat över tid och att det kan vara en förklaring till att åsikterna i lärargruppen var så olika.
– För några år sen var det till exempel otänkbart att elever skulle placeras i en grupp utanför klassen. Nu finns det en större öppenhet för att vissa elever behöver mer lugn och ro.

Daniel började på skolan under kompetensutvecklingens andra år. För honom var samtalsklimatet avgörande.
– Genom att alla fick komma till tals fick vi fram flera verktyg. Vi har olika erfarenheter och kunde lära av varandra, berättar Daniel.

Peter Westergård som är rektor på skolan ser en klar förbättring i verksamheten efter kompetensutvecklingen. Han lyfter vikten av att anpassa materialet efter behoven i den egna verksamheten.
– I vår personalgrupp hade flera slutat och nya börjat. Vi behövde ett omtag för att hitta en gemensam grundsyn där man inte gör det så lätt för sig och pratar om den ”jobbiga eleven”. Det här var ett bra sätt för oss.

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Lika värde nr 4, 2020.

Publicerat måndag 22 februari 2021