Lättläst
Teckenspråk
Teknik och knappar som kommunikationsverktyg för barn med dövblindhet
Teknik som ett komplement till traditionell kommunikation, går det att använda av barn med dövblindhet? På Snäckbackens Särskola i Sollentuna vet man att det går. Här används teknik flitigt och personalen ser att den bidrar till elevernas kommunikativa utveckling.
En tryckknapp kan göra stor skillnad för ett barn med dövblindhet. Det har Margareta Fors, förskollärare och klasslärare på Snäckbackens Särskola, fått erfara under sina år på skolan.
–Vi kopplar ihop olika typer av tryckknappar med till exempel en bordsfläkt eller ett fotbad, som eleverna sedan kan starta och stänga av, alltså styra och påverka, vilket är otroligt viktigt för våra elevers kommunikation. Tekniken hjälper dem att förstå orsak och verkan och de lär sig även att göra egna val, berättar Margareta.
Och eleverna, hur reagerar de och vad tycker de om knapparna?
– Det måste vara något roligt som händer när de trycker på knappen, fortsätter Margareta. Vi arbetar individuellt med varje elev och måste hitta det som eleven är intresserad av och sedan bygga vidare på det, för att motivationen ska hålla i sig. För elever som inte kan kommunicera traditionellt är detta såklart svårt att förmedla, men vi ser på deras känslospråk och kroppsspråk när vi hittat rätt.
Handledning och utbildning av ny personal
Snäckbackens Särskola har under många år fått stöd från Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) genom Resurscenter dövblind. Catrin Andersson, rådgivare, är den som arbetar med skolan just nu.
– Vi har fått kontinuerlig handledning i flera år vad gäller samspel och kommunikation med våra elever och vad vi kan göra för att utveckla detta. När vi arbetat gör vi videoanalyser som vi sedan tittat på tillsammans med Catrin, för att se tydligare hur de olika arbetsmomenten och övningarna fungerar, berättar Margareta.
Catrin hjälper även till med att utbilda ny personal på särskolan, en viktig insats till hur man ska hamna rätt i undervisningen.
– Att vi får utbildning från just er som expertmyndighet är väldigt värdefullt, säger Margareta.
Utvecklingsområde där SPSM har en stor roll
Margareta och Catrin ingår båda, tillsammans med Thomas Ragnarsson, rådgivare i Mellersta regionen, i en grupp som arbetar med Informations- och kommunikationsteknologi (IKT) genom Nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor. Gruppen arbetar med kommunikationsutveckling och hur man kan använda IKT med gruppen dövblinda.
Nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor (NKCDB) har en hemsida med information om hur man kan använda teknik pedagogiskt med barn med dövblindhet och SPSM har varit med och tagit fram den informationen. Thomas ingår även i expertgruppen för teknik och hjälpmedel inom NKCDB.
– Just nu tittar vi på små tryckknappar som är kopplade via blåtand till smarta telefoner och som i sin tur sedan aktiverar smarta klockor. Knapparna kan skicka ett startskott till telefonen som med hjälp av en app skickar vibrationer till klockan. Detta innebär att kommunikation även kan fungera på avstånd. Vibrationerna kan då vara en trygghet, som visar att till exempel skötaren finns där, trots att hen inte är på armlängds avstånd. Det finns mycket man kan göra med standardteknik, som inte är tänkt för målgruppen egentligen, fortsätter Thomas.
Ett eftersatt område för målgruppen
Thomas berättar att tekniken för denna målgrupp är mycket eftersatt eftersom gruppen inte paras ihop med teknik på ett naturligt sätt. Han upplever även att många som arbetar med barn med dövblindhet dessutom upplever oro att tekniken ska komma emellan dem och kontakten med barnen. Efterfrågan av tekniska lärverktyg är därför ganska låg.
– Jag vill verkligen slå ett slag för detta och hur tekniken kan vara starten att få igång kommunikation med dessa barn. Den får dem att fundera över vad som händer när de trycker på knappen och öppnar upp till samtal om sådant som är och sådant som har varit. Barnen kan få förståelse för kommunikation och dessutom påverka sin omgivning, avslutar Thomas.
Teknik och knappar kan hjälpa döv-blinda barn att kommunicera
Kan dövblinda barn
använda teknik för att kommunicera?
På Snäck-backens Sär-skola
i Sollentuna utanför Stockholm
vet de att det går.
Där använder de ofta teknik.
Personalen ser att det hjälper eleverna
att bli bättre på att kommunicera.
Margareta Fors är för-skol-lärare
och klass-lärare
på Snäckbackens Särskola.
Hon har jobbat här i flera år
och märkt att knappar att trycka på
kan vara väldigt bra
för dövblinda barn.
–Vi kopplar ihop olika tryck-knappar
med till exempel en bords-fläkt
eller ett fot-bad.
Eleverna kan sedan starta och stänga av
fläkten eller fotbadet
genom att trycka på knapparna.
De kan alltså styra och påverka.
Det är jätte-viktigt för våra elever.
Vad händer om jag trycker här?
Okej, fläkten börjar blåsa.
Tekniken hjälper dem
att förstå orsak och verkan.
De lär sig också att göra egna val,
berättar Margareta.
Hur reagerar eleverna?
Vad tycker de om knapparna?
– Det måste vara något roligt som händer
när de trycker på knappen.
Då tycker de att det är kul,
då vill de hålla på en stund.
Vi arbetar med varje elev enskilt
och måste hitta något
som eleven är intresserad av.
Elever som inte kan tala eller skriva
har så klart svårt att säga
vad de tycker om knapparna.
Men vi kan se på deras ansikten
och deras kropps-språk
om de tycker att något är bra eller dåligt.
Vi ser hur de rör sig,
om de ser glada ut,
till exempel.
Vi hjälper ny personal att lära sig
Vi på Specialpedagogiska Skolmyndigheten
har hjälpt personalen på Snäckbackens Särskola
i många år.
Catrin Andersson jobbar som råd-givare
på Resurs-center dövblind.
Resurscenter dövblind är specialister på det här.
Catrin arbetar med Snäckbackens Särskola just nu.
Margareta, läraren på Snäckbacken, berättar:
– Vi har fått hand-ledning och stöd i flera år.
Hur ska vi prata med våra elever
som varken hör eller ser?
Hur gör man?
Och hur ska vi göra
för att hela tiden bli bättre på
att kommunicera med eleverna?
Vi brukar filma oss
när vi jobbar med barnen.
De här små video-filmerna
tittar vi sedan på tillsammans med Catrin.
Då ser vi tydligare
vad som fungerar bra,
och vad som fungerar sämre.
Catrin Andersson hjälper också till med att
utbilda ny personal på särskolan.
Det är viktigt för att de ska bli bra på det här.
– Att vi får utbildning av en expert-myndighet,
det är väldigt värdefullt,
säger Margareta Fors.
Specialpedagogiska skolmyndigheten
har en viktig roll i ITK-utveckling
ITK är en förkortning för
informations- och kommunikations-teknologi.
Det är alltså teknik som människor använder
för att kommunicera,
till exempel mejl i en dator.
Margareta och Catrin är båda med i en grupp
som arbetar med ITK för dövblinda.
I samma grupp finns Thomas Ragnarsson.
Thomas är också råd-givare,
precis som Catrin.
Gruppen jobbar tillsammans med
Nationellt kunskaps-center för dövblind-frågor.
De har en hemsida du kan besöka: http://nkcdb.se/.
Specialpedagogiska skolmyndigheten
har tagit fram information till hemsidan.
Thomas är med i expert-gruppen
för teknik och hjälpmedel också.
Han berättar:
– Just nu jobbar vi med små tryck-knappar
som är kopplade via blå-tand-teknik
till mobil-telefoner.
Mobilen ger sedan en signal
som påverkar en smart klocka.
Hängde du med där?
Jag förstod det inte riktigt.
Thomas förklarar lite tydligare:
– Man trycker alltså på en knapp.
Knappen kan sedan göra
så att telefonen skickar vibrationer
till en klocka.
Det darrar alltså till i klockan.
Men det här funkar förstås inte med
vilken klocka som helst.
Det måste vara en väldigt modern klocka.
I telefonen finns en app,
det är appen som får klockan att darra till.
Okej. Men vad ska det vara bra till?
– Det kan vara bra om du vill kommunicera med någon
som inte ser eller hör,
och som inte sitter bredvid dig.
Eller om det är du som inte ser och hör,
och du behöver kontakta till exempel din skötare
som inte står precis bredvid.
Det är en trygghet för den som är dövblind,
säger Thomas.
För dövblinda finns det inte
så mycket teknik än
Thomas berättar att det inte finns
så mycket teknik för dövblinda.
Det är inte så många lärare som bett att få
tekniska hjälp-medel till dövblinda barn.
Många som arbetar med dövblinda är oroliga
att de kanske får sämre kontakt med barnen
ifall de håller på med teknik och apparater.
Åtminstone upplever Thomas
att många känner så.
– Jag vill verkligen tipsa om det här.
Teknik för dövblinda kan verkligen vara jättebra.
Det kan få igång kommunikationen,
det kan få barnen att börja uttrycka sig.
Tekniken får dem att fundera på
vad som händer när de trycker på knappar.
Barnen kan börja förstå
vad kommunikation är.
De märker att de kan påverka sin omgivning,
att de själva kan få saker att hända,
säger Thomas Ragnarsson.
