Illustration av 5 personer som ståg hågst upp på en trappa, tre av dem sträcker upp ena armen i luften.

Stöd måste alltid utgå från individuella behov

Hösten 2018 tillsatte regeringen en utredning med målet att skapa bättre styrkraft i funktionspolitiken. Betänkandet från utredaren har gått ut på remiss och Specialpedagogiska skolmyndigheten har gett en del kommentarer.

Nationellt mål och inriktning för funktionshinderspolitiken är sedan 2017 regeringens direktiv för hur vi i Sverige ska arbeta för ett mer jämlikt samhälle där alla, oavsett funktionsförmåga, ska kunna vara delaktiga. Mål och inriktning grundar sig på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Målet ska bidra också till ökad jämställdhet och att barnrättsperspektivet uppmärksammas. Styrkraft i funktionshinderspolitiken heter det betänkande som Styrutredningen för funktionshinderpolitiken lämnade till regeringen tidigare i år och målet är att skapa bättre styrkraft.

Specialpedagogiska skolmyndigheten har svarat på remissen och lyfter framförallt två saker, varav beskrivningen av en universell utformning av stöd är det ena.

– Vi menar att universell utformning av stöd till personer med funktionsnedsättning är eftersträvansvärt men att man aldrig får glömma att det finns de som är i behov av specialanpassade individuella stöd. Det finns en risk att med en strikt tolkning av universell utformning inte tillgodoser individuella behov såsom tolkrättigheter i arbetslivet (svenskt teckenspråk), anpassade lärmiljöer i skolan samt assistentstöd, säger gd Fredrik Malmberg.

Det andra myndigheten lyfter är att prioriteringarna som lyfts fram i betänkandet är otillräckliga. Det är ett dilemma idag att staten inte fullt ut kan följa upp eller få fram goda underlag eller statistik för att kunna prioritera och sätta in rätt åtgärder för personer med funktionsnedsättning.

– Det borde prioriteras som vi ser det. En väg kan vara att tydligare koppla uppföljning till Agenda 2030 och utveckla statistiken särskilt inom utbildningsområdet så att effekter kan beskrivas. Det skulle även förbättra politikens möjlighet att baserat på underlag från olika samhällsområden (statistik och redogörelser från myndigheter och intresseorganisationer) styra myndigheter, kommuner och regioner, säger Fredrik.

– Sist men inte absolut inte minst: Utredningen hade att beakta ett barnrättsperspektiv. Vi anser inte att utredningen beaktat ett barnrättsperspektiv i de förslag man lägger, avslutar Fredrik.

Länk till remissvaret i sin helhet (PDF-dokument, 333 bytes)

Publicerat måndag 9 december 2019