På Djurgårdsskolan i Eskilstuna får alla medarbetare, på lågstadiet och i särskolan, lära sig mer om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Fortbildningen ska pågå i ett år och redan i halvtid ser rektor och kollegor resultat.

Det var specialpedagogen Victoria Trübenbach som upptäckte Specialpedagogiska skolmyndighetens webbaserade studiepaket om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det består av filmer, föreläsningar, texter och reflektionsfrågor.

– När Victoria presenterade studiepaketet för mig såg jag stora möjligheter. Utifrån materialet kan vi arbeta med det som utgör grunden för en välfungerande skola – nämligen bemötande, säger rektor Ann Lundstedt.

Ann gav Victoria och Charlotte Alm, som också är specialpedagog, i uppdrag att leda fortbildningen. Den äger rum på måndagar då medarbetarna har tid för pedagogiska samtal.

På lågstadiet och i särskolan arbetar ett fyrtiotal personer. De är uppdelade i fyra grupper där lärare, förskollärare, barnskötare och elevassistenter från särskolan och grundskolan har blandats.

– Några i varje grupp har utbildning om funktionsnedsättningar, en del har lång erfarenhet och andra är nya. Det gör att det kommer upp olika typer av frågor och reflektioner, säger Charlotte.

Gemensamt arbete

Ibland får deltagarna i uppgift att läsa en text på egen hand inför nästa träff men annars arbetar de med materialet tillsammans.

– Vi ser alla filmer i grupp eftersom de utgör ett bra diskussionsunderlag, säger Victoria. Kollegorna på skolan märker hur innehållet i fortbildningen får allt starkare fäste.

– För mig har det till exempel blivit lättare att ta upp besvärliga situationer med mina kollegor. Förut var jag orolig för att jag kunde uppfattas som tillrättavisande. Nu börjar vi få ett gemensamt språk, gemensam kunskap och jag kan hänvisa till våra diskussioner. Det är inte längre lika laddat, säger Britt-Inger Bergström som är förskollärare i årskurs 1.

Samarbetet har blivit bättre

Samarbetet på skolan har också blivit bättre. Medarbetarna avlöser varandra på ett naturligt sätt när en elev är utåtagerande eller krävande. Det är också fler som anmäler sig som rastvakt även när de måste ha uppsikt över en elev som uppfattas som svårhanterlig.

– Kunskapen om hur vi kan bemöta de här eleverna har ökat säkerheten hos oss alla, säger Britt-Inger.

Fortbildningen har även bidragit till en ny syn på skolans uppdrag.

– Jag hör alltmer sällan att det är eleverna som måste ändra sig. Lärarna har blivit mer lösningsfokuserade. De har fler idéer om hur vi på skolan kan förändra miljön och hantera olika situationer, säger Ann.

Text Annika Wallin

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Lika värde nr 4 2016.