Forskningsutblick: Behov av individuella anpassningar för elever i gymnasieskolan

I en ny studie har forskare vid Linköpings universitet undersökt hur elever i gymnasieskolan med svårigheter att nå kunskapsmålen upplever kraven i skolmiljön i relation till elevens individuella förutsättningar. Resultatet visar att de individuella anpassningarna i gymnasieskolan inte är tillräckliga enligt eleverna.

Syftet med studien var även att identifiera elevers behov av anpassningar och om det finns skillnader i behov utifrån kön och för elever med och utan diagnos.

Med hjälp av intervjuer kunde forskarna identifiera elevernas upplevelse av skolmiljön och behov av anpassningar. Totalt deltog 419 gymnasieelever, varav 57 procent var pojkar och 55 procent inte hade någon diagnos.

Över hälften av eleverna upplevde att skolmiljöns krav inte överensstämde med deras förutsättningar. Bland annat visade svaren signifikanta skillnader mellan flickor och pojkar, där flickor hade ett större behov av anpassningar i många fall. Även signifikant fler elever med neuropsykiatrisk diagnos upplevde ett otillfredsställt behov av anpassningar än elever utan diagnos och de med diagnosen dyslexi.

Det här handlar forskningen om

Att slutföra sin gymnasieutbildning har stor betydelse för möjligheten att etablera sig på arbetsmarknaden eller gå vidare till högre studier. Unga med funktionsnedsättning, både med och utan diagnos, är överrepresenterade bland unga som inte har ett fullständigt gymnasiebetyg efter avslutad utbildning. Det leder till psykisk hälsa och sämre förutsättningar att bli oberoende i vuxenlivet och därmed också svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden. En förklaring till att elever inte alltid uppnår kunskapsmålen är att de kan ha läs- och skrivsvårigheter, svårare att planera, organisera och strukturera sin skolvardag och därmed utföra de skolaktiviteter som förväntas. Om elever under gymnasietiden fick tillgång till individuellt utformade anpassningar och stöd är det möjligt att fler elever skulle nå kunskapsmålen.

Så gjorde forskarna

Studien utgår från en specifik grupp och har en så kallad kvantitativ beskrivande kohort design. 419 elever deltog från 12 gymnasieskolor i 5 kommuner i södra Sverige. Arbetsterapeut eller specialpedagog på respektive skola intervjuade eleverna med bedömningsinstrumentet Bedömning av anpassningar i skolmiljön, BAS
BAS kring 16 skolaktiviteter, såsom:
• skriva,
• läsa,
• rastaktiviteter,
• komma ihåg saker.
Eleverna blev till exempel tillfrågade om hur det fungerade att delta i klassrummet, hur nöjda eleverna var och om det fanns något som kunde underlätta för dem. Elevens behov av anpassningar skattades på en fyrgradig skala från otillfredsställda behov till inga behov där skolaktiviteterna fungerade väl. All data har analyserats med statistiska analysmetoder.

Det här kom forskarna fram till

I 7 av de 16 skolaktiviteter som beaktas i BAS var det mer än 60 procent av eleverna som upplevde att skolmiljöns krav inte överensstämde med deras förutsättningar.

Att komma ihåg saker, som inkluderar initiera, planera, organisera och strukturera aktiviteter, var den skolaktivitet där överensstämmelsen var lägst. Här hade 80 procent av eleverna behov av nya eller ytterligare anpassningar. Inom området skriva var motsvarande andel av elever med otillfredsställda behov 73 procent, inom området göra läxor 66 procent och slutligen inom området läsa 62 procent.

Flickorna i studien hade signifikant större behov av anpassningar i skolaktiviteter än pojkar och elever med neuropsykiatrisk diagnos hade större behov av anpassningar än elever utan diagnos och de med diagnosen dyslexi.

Så kan du förstå och använda forskningen

Resultatet av den här studien visar att behovet av anpassningar och stöd, inte minst för att stödja kognitiva processer vid utförande av aktiviteter i skolan inte är tillfredsställande enligt gymnasieeleverna. Gymnasieskolan behöver möta behoven av anpassningar av lärmiljön i högre utsträckning för att kunna tillgodose en mer tillgänglig lärmiljö och för förbättrad hälsa och delaktighet för eleverna.

Gymnasieskolan behöver vara extra uppmärksam på att inte förbise och tillgodogöra behoven hos flickor och elever med neuropsykiatrisk problematik. Det behövs mer forskning för att undersöka om elevcentrerade insatser, som utgår ifrån och möter upp elevens upplevda behov av anpassningar främjar elevers möjligheter att uppnå kunskapsmål och övergången till arbete och vidareutbildning efter avslutade gymnasiestudier.

Mer om artikeln

Titel: Individual Adjustment Needs for Students in Regular Upper Secondary School

Tidskrift: Scandinavian Journal of Educational Research (2019)

Författare: Helene Lidström leg. arbetsterapeut, MSc, PhD, Linköping Universitet, Helena Hemmingsson, Stockholms universitet och Elin Ekbladh, Linköping Universitet, för mer information kontakta Helene Lidström: helene.lidstrom@liu.se

Läs artikeln på forskningssajten Taylor and Francis

Publicerat fredag 20 september 2019 Granskat tisdag 1 oktober 2019