Anna Eva Hallin, logoped och postdoktor vid Karolinska institutet

Ljudmetoden är överlägsen vid läsinlärning säger forskningen

Trots att Anna Eva Hallins egna spännande forskningsprojekt inte handlar om läsinlärning är det just läsinlärning som vi vill att hon ska berätta om. Närmare bestämt om det starka vetenskapliga stödet för att det är ljudmetoden som leder till flytande läsning både snabbast och för flest elever.

– Det är så intressant, läsinlärning är det ämne som jag oftast blir intervjuad om och man kan ju fråga sig varför just jag ska hålla på och uttala mig om det? Men, jag forskar ju om språk-, läs- och skrivsvårigheter vilket är relaterat och jag brinner för frågan. Att lära barn att ljuda är det mest effektiva sättet att knäcka läskoden.

Genom ljudning går det snabbare, du blir en bättre läsare och framförallt löper de barn som är i farozonen för att utveckla läs- och skrivsvårigheter inte samma risk att hamna där. Det finns få saker som är så välbeforskat, väldokumenterat och som stöds av både teorier om hur hjärnan lär sig och av evidens.

Trots det starka vetenskapliga stödet är inte ljudning alltid den gängse metoden för barns läsinlärning utan även andra metoder används. En förklaring till det kan vara att det stora flertalet barn, uppskattningsvis ungefär 80 procent, lär sig att läsa oavsett metod och tillvägagångssätt. Motivationen att byta från en annan metod till ljudning när majoriteten av barnen lär sig och tycker att undervisningen är rolig blir inte tillräckligt hög. Men andra metoder försvårar läsinlärningen för ungefär en femtedel av barnen. Utan en bas med ljudande läsning i början av läskarriären riskerar onödigt många att, så småningom, bli diagnosticerade med läs- och skrivsvårigheter. Det finns också fortfarande lärarutbildningar som förespråkar helhetsmetoden vilket heller inte underlättar för lärarna att välja metod. Och diskussionen landar lätt i en antingen-eller-diskussion vilket Anna Eva vill betona att det inte handlar om.

– Det är klart att man ska jobba med exempelvis lässtrategier och ordkunskap, vi måste bara kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Och forskningen visar att i början måste fokus ligga på att nöta kopplingen mellan bokstav och språkljud för att lära sig att ljuda. Starten av läskarriären behöver alltså handla om att lära sig att knäcka koden så att man senare kan läsa för att lära. Det blir väldigt problematiskt om fokus inte ligger på att alla barn ska knäcka koden för då kommer bara runt 80 procent av eleverna att kunna gå vidare till nästa stadie i läskarriären. De resterande 20 procenten hamnar efter och behöver kanske särskilt stöd, speciallärarinsatser, intensivträning etcetera.

Det finns också en risk att problemet läggs hos de elever som inte har knäckt koden istället för på lärmiljön. De blir kategoriserade till att ha ett problem, och då är det lätt att man går ifrån den pedagogiska tanken om att det är elever i svårigheter och inte med svårigheter. Och så är det en fråga om rena resurser. De särskilda insatserna behöver läggas på de som faktiskt har konstaterade och bestående läs- och skrivsvårigheter.

– Den gruppen kommer alltid att finnas, men det som forskningen pekar på är att den skulle bli avsevärt mindre om man har en god läsundervisning som utgår från ljudning som bas när man som vi har ett alfabetiskt språk där en eller ett par bokstäver motsvarar ett språkljud.

Ljud måste alltså gå före ord, därmed inte sagt att det är fel att även arbeta med läsförståelsestrategier vid exempelvis högläsning där barn får förutsäga vad som kommer att hända, titta på bilder tillsammans och ställa upp hypoteser och så vidare. Men grunden är att barnen måste lära sig att kunna avkoda utan stöd av bilder och utan att gissa. Det är däremot inte fel att lära sig ordbilder för de allra vanligaste orden för att slippa ljuda just dessa.

– För att kunna läsa svenska behöver vi 29 bokstäver som kan kombineras för att representera runt 40 språkljud och bara genom det kan vi läsa vilket ord som helst – även ord vi inte har sett förut.
Vi behöver faktiskt inte kunna, säg 10 000 olika ordbilder. Det är rent genialiskt, och det är det jag vill att eleverna ska kunna.

En kritik som ofta hörs mot ljudmetoden är att den är för mekanisk, tråkig och fokuserar inte på barnens läslust. Det, menar Anna Eva, är argument som inte håller.

– Jag pratar inte ur ett lärarperspektiv, det är jag medveten om, men alla metoder kan bli mer eller mindre roliga beroende på upplägg. Använd språklekar som på ett systematiskt sätt får upp den fonologiska och fonemiska medvetenhet som barnen behöver ha för att sedan kunna koppla ljuden till bokstäver. När ni väl börjar med bokstäver ta bokstäverna och ljuden i en systematik som snabbt gör att barnen kan ljuda sig igenom vanliga ord och ha anpassade texter som innehåller just dessa ord så att de snabbt kan uppleva känslan av att kunna läsa text. Det är roligt för barnet att kunna läsa och roligt för läraren att kunna ge verktyg så att barnet kan läsa ut ord som denne aldrig har kunnat läsa förut, avslutar Anna Eva.

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Lika värde nr 2, 2020

Forskningsprofilen Anna Eva Hallin

NAMN Anna Eva Hallin
TITEL Logoped och postdoktor vid Karolinska Institutet
AKTUELL Har många projekt på gång men huvudprojektet inom postdoktortjänsten är ”Att förklara och berätta” som syftar till att undersöka hur elevers språkanvändning förändras i olika muntliga och skriftliga sammanhang och att utveckla standardiserade uppgifter som kan vara användbara för logopeder som utreder språk-, läs- och
skrivförmåga. Läs om projektet och om Anna Eva på sprakforskning.se.

Publicerat torsdag 27 augusti 2020