Lättläst
Teckenspråk
Leklotsar guidar barn med autism i leken
Leken är viktig för inkludering och delaktighet i förskolan. Men det är en utmaning. I lekprojekt Södermalm har barnen med autism blommat ut. De har blivit någon i lekgruppen. Så här gick det till.
Hur kan jag stötta pedagogerna med hjälp av förskolans pedagogik? Hur får vi med alla i leken? Det var Karin Eriksson Lindströms utmaning som specialpedagog. Därför startade hon ett lekprojekt tillsammans med Maggie Dillner och Anna Löfgren. De sökte och fick bidrag till projektet från Specialpedagogiska skolmyndigheten.
Utbildning om autism
Karin ville hitta ett arbetssätt. Hon ville stärka personalen så att alla barn på förskolan kan utveckla sin lek, sitt samspel och sin kommunikation. Karin anlitade Maggie och Anna som projektledare. De driver företaget Speciella, som har ett arbetssätt för att öka inkluderingen av barn med autism via leken. Under två år fick 250 personer utbildning om autism och lek. Av dessa blev nästan 50 personer leklotsar.
– Personal som arbetar som en resurs till barn med autism saknar ofta ett ordentligt sammanhang i personalgruppen, förklarar Karin. De är inte alltid med på arbetsplatsträffar eller kommer till tals. I och med lekprojekt Södermalm stärkte vi deras roll. De blev leklotsar som guidar barnen i leken.
Systematiskt arbete med lek
Ett systematiskt arbete med lek följde och ett av projektets mål var att höja kunskapen hos pedagoger om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), om lek och om betydelsen av lek för barn med autism. I de speciella lekgrupperna fanns fem barn: en nybörjarlekare och fyra dragarbarn. Dragarbarnen fungerar som inspiration och motivation till barnet med autism. Två leklotsar, personal på förskolan med intresse, engagemang och kunskap om autism och lek, ledde lekgrupperna. Grupperna träffades två gånger i veckan, 30–45 minuter, och stunderna filmades av leklotsarna. De tittade tillsammans på den och reflekterade över det som skett. Filmen tog de senare med till handledningen.
Leklotsens roll
Leklotsarna är grunden i Speciellas lekgrupper.
– Vi uppmanade leklotsarna att leka på barnens villkor. Att guida och stötta alla barn i leken var huvuduppgiften, att uppmärksamma initiativ och vara en social tolk. Det är ett hantverk att vara leklots, berättar Maggie.
Delaktigheten ökade
Barn vet bäst hur leken ska gå till. Det är engagemanget från barnen som är det viktiga. Inlärningen och utvecklingen kommer från nybörjarlekarnas egen motivation att delta.
– Ofta tilltalas barnen med autism via deras resurs. "Får Simon vara med och leka?" kan barnen fråga. I och med lekprojektet såg vi att nybörjarlekarna blev delaktiga och inkluderade i leken, säger Anna.
Leksituationen blev en trygg och förutsägbar del i förskolans vardag tack vare kontinuiteten och närvaron. Leklotsarna fick fokusera på lekstunden. Då blev de närvarande och byggde relationer. Handledningen bidrog till en ökad förståelse hos leklotsen.
Nu är projektet avslutat och Karin är nybliven pensionär. Men lekens betydelse och arbetssättet lever kvar hos Södermalms stadsdels förskolor, säger Karin.
– Det här är nog det roligaste projekt jag någonsin har jobbat med, avslutar hon.
Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Lika värde 2 2017.
Leklotsar guidar barn med autism i leken
Att leka är viktigt för barn i förskolan. Leken
inkluderar barnen och gör dem delaktiga.
Men det är en utmaning att få med alla barn
i leken. Genom lekprojektet Södermalm har
barnen med autism blivit en del av lekgruppen.
Så här gick det till.
Karin Eriksson Lindström är specialpedagog. Hon
undrade hur hon skulle få med alla barn i leken på
förskolan. Hon ville också hitta en metod för att stötta
pedagogerna med hjälp av förskolans pedagogik.
Därför startade Karin ett lekprojekt, och hon fick bidrag
till projektet från Specialpedagogiska skolmyndigheten.
Personalen utbildades om autism och lek
Karin ville hitta ett arbetssätt för att stärka personalen.
Målet var att alla barn på förskolan ska få utveckla sitt
sätt att leka, samspela och kommunicera med andra.
Karin anlitade Maggie Dillner och Anna Löfgren som
projektledare. De driver företaget Speciella. Företaget
har ett arbetssätt som använder leken för att bättre
inkludera barn med autism. Under två år fick 250 personer
utbildning om autism och lek. Av dessa blev nästan
50 personer leklotsar, det vill säga personer som hjälper
barnen att leka.
– Personal som är resurser till barn med autism
saknar ofta ett ordentligt sammanhang i personal-
gruppen, förklarar Karin. De är inte alltid med på
arbetsplatsträffar, och de kan ha svårt att komma
till tals. Med lekprojektet Södermalm stärkte vi deras
roll. De blev leklotsar som guidar barnen i leken.
Projektet ledde till ett systematiskt arbete med lek
I projektet användes leken på ett planerat sätt för att
uppnå vissa mål. Ett av målen var att lära pedagogerna
mer om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar,
som till exempel autism. De skulle också lära sig mer
om lek, och hur viktig leken är för barn med autism.
Projektet införde även speciella lekgrupper. I lek-
grupperna ingick fem barn med olika roller: ett barn
var nybörjarlekare (barnet med autism), medan de
andra fyra var dragarbarn. Dragarbarnen fungerar
som inspiration och motivation för barnet med autism.
Två leklotsar ledde lekgrupperna. Grupperna träffades
två gånger i veckan, i 30–45 minuter. Stunderna
filmades dessutom av leklotsarna. De tittade sedan
tillsammans på filmen och diskuterade leken. Filmen
tog de senare med till handledningen.
Leklotsens roll i lekgruppen
Leklotsarna var personal på förskolan som var
särskilt engagerade och intresserade. De hade även
kunskap om autism och lek. Leklotsarna är grunden
i Speciellas lekgrupper.
– Vi uppmanade leklotsarna att leka på barnens
villkor. Huvuduppgiften var att guida och stötta alla
barn i leken. Leklotsarna behöver uppmärksamma
initiativ och vara en social tolk. Det är ett hantverk
att vara leklots, berättar Maggie.
Barnen blev mer delaktiga genom leken
Barn vet bäst hur leken ska gå till. Det är därför viktigt
att barnen är engagerade i leken. Nybörjarlekarna lär
sig och utvecklas mer om de är motiverade att delta.
– Ofta tilltalas barnen med autism genom deras
resurs. De andra barnen kan fråga "Får Simon vara
med och leka?". Men i och med lekprojektet såg vi
att nybörjarlekarna blev delaktiga och inkluderade
i leken, säger Anna.
Leksituationen blev en trygg och förutsägbar del av
förskolans vardag, eftersom den återkom regelbundet.
Dessutom fick leklotsarna fokusera helt på lekstunden.
Då blev de närvarande och utvecklade relationer.
Handledningen bidrog också till en ökad förståelse hos
leklotsen.
Nu är projektet avslutat och Karin är nybliven pensionär.
Men hon säger att arbetssättet och lekens betydelse
lever kvar hos Södermalms förskolor.
– Det här är nog det roligaste projektet jag någonsin
har jobbat med, avslutar Karin.
Mer om leklotsar
I Specialpedagogiska skolmyndighetens stödmaterial
för förskolan berättar Karin, Maggie och Anna
mer. Där finns även föreläsningar av
Margareta Öhman och Malin Broberg, med flera.
Stödmaterial förskola, se materialet om lek.
