Lättläst
Teckenspråk
Kollegial handledning ledde till ökade kunskaper om anpassad undervisning
Trycket på att ta emot allt fler elever till resursklassen blev till slut för stort. Lösningen blev att dela med sig av sina kunskaper. Nu erbjuder Vasaskolan kollegial handledning till andra skolor i kommunen.
När Vasaskolan gav kollegial handledning till andra skolor i Danderyds kommun, minskade behovet av att ta emot elever i skolans resursklass för elever med autismspektrumtillstånd.
– Det blev en otrolig förändring. Nu kan de andra skolorna hantera situationen och läget är inte längre akut, säger rektor Peter Odenlind.
För att kunna erbjuda handledning behövde skolan utbilda handledare. Tillsammans med Ann Lindgren och Anna Sjölund, som har tagit fram en handledningsmodell för vårdsektorn, skapade skolan en modell och startade ett projekt med bidrag från Specialpedagogiska skolmyndigheten.
Utbildning i att handleda och kunskap om npf
Sex personer har fått utbildning inom projektet, dels i att handleda och dels om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Under utbildningen har de fått träna på att handleda lärargrupper.
Grupperna har träffats tre gånger och samtalat om problem och lösningar kring enskilda elever.
– De flesta lärare har ingen kunskap om elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och då blir det svårt att inkludera dem. Lärare behöver förstå hur dessa elevers ojämna förmågor visar sig i skolan, under till exempel lektioner, raster och utflykter, säger Ann, som leder projektet.
– Jag har känt mig förtvivlad när jag inte nått fram till vissa elever. Handledningen har fått mig att förstå hur jag kan individanpassa undervisningen. Vi har kommit fram till konkreta lösningar och när jag prövat dem har det fått en omedelbar effekt, säger Camilla Melin, som är bildlärare.
– För mig som rektor tar det mycket tid att stötta lärare som är frustrerade och föräldrar som är arga. En lugnare skola blir bättre för alla, säger Peter, som tror att alla skolor kommer att arbeta på liknande sätt inom en snar framtid.
Generella lösningar passar inte alla
Ofta har lösningarna varit enkla, som att låta eleven sitta i ett lugnt hörn, att hon eller han får hämta sitt material först och skriva upp momenten i en uppgift, för att kunna bocka av dem vartefter de blir klara. Men Ann är noga med att poängtera att generella lösningar inte passar alla elever.
– Elevernas funktion är olika, trots att de har samma diagnos. Därför fungerar inte alltid generella lösningar, man måste anpassa dem till den enskilda eleven, säger hon.
Grundstenarna i arbetet har varit tydliggörande pedagogik, lågaffektivt bemötande och ett lösningsfokuserat arbetssätt.
– Jag ser ett annat lugn hos eleverna, en förmåga att fokusera. Jag vill bara fortsätta med handledning nu och kontinuerligt förbättra mig, säger Camilla.
En nyckel till projektets framgång är handledarna, en annan är att det är lärare som handleder andra lärare.
– De som ger och tar emot handledning har samma erfarenheter. Handledarna måste också vara personer som kan skapa förtroende och som andra vill lyssna på, säger Ann.
Hennes högsta önskan nu är att ett lärosäte tar tillvara projektets erfarenheter, skapar en utbildning på högskolenivå och beforskar kollegial handledning.
Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Lika värde nr 1 2017.
Kollegial handledning ledde till ökade kunskaper om anpassad undervisning
På Vasaskolan finns en resursklass för elever
med olika typer av autism. Där anpassar
lärarna sin undervisning för elevernas behov.
Men klassen fick inte plats med alla elever
som behövde anpassad undervisning. Lösningen
blev att dela med sig av sina kunskaper. Nu
erbjuder Vasaskolan handledning till andra
skolor i kommunen.
Tidigare var det många som ville få en plats i
Vasaskolans resursklass för elever med autismspektrum-
tillstånd. Till slut kunde klassen inte ta emot fler elever.
Då började skolan handleda lärare på andra skolor
i kommunen, så kallad kollegial handledning. Det innebär
att lärare från Vasaskolan visade andra lärare hur de
kunde bemöta sina elever på ett bra sätt. Efter det
minskade behovet av att ta emot fler elever i resursklassen.
– Det blev en otrolig förändring. Nu kan de andra
skolorna hantera situationen. Läget är inte längre
akut, säger rektor Peter Odenlind.
Skolan behövde utbilda handledare för att kunna
erbjuda handledning. Därför startade de ett projekt,
med bidrag från Specialpedagogiska skolmyndigheten.
I projektet skapade skolan en modell för handledningen,
tillsammans med Ann Lindgren och Anna Sjölund.
Personalen fick lära sig mer om handledning
och funktionsnedsättningar
Sex personer har fått utbildning inom projektet. De
fick främst lära sig två saker:
1. hur de handleder andra lärare
2. hur neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
fungerar (till exempel autism).
Under utbildningen har personerna fått träna på
att handleda lärargrupper. Grupperna har träffats
tre gånger och samtalat om problem och lösningar
för enskilda elever.
– De flesta lärare har ingen kunskap om elever
med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Då blir det svårt för lärarna att inkludera eleverna,
säger Ann, som leder projektet.
– Jag har känt mig förtvivlad när jag inte har nått
fram till vissa elever. Handledningen har fått mig
att förstå hur jag kan anpassa undervisningen för
olika individer. Vi har tagit fram konkreta lösningar,
och de har gett en omedelbar effekt när jag har
prövat dem, säger Camilla Melin, som är bildlärare.
– För mig som rektor tar det mycket tid att stötta
frustrerade lärare och arga föräldrar. En lugnare
skola blir bättre för alla, säger Peter. Han tror att alla
skolor kommer att arbeta på ett liknande sätt snart.
Samma lösning passar inte alla
Ofta har lösningarna varit enkla. Det kan till exempel
vara att låta eleven sitta i ett lugnt hörn. Det kan
också vara att eleven skriver upp delarna av en uppgift,
för att sedan bocka av delarna när de blir klara. Men
Ann är noga med att poängtera att generella lösningar
inte passar alla elever.
– Elevernas funktion är olika, trots att de har
samma diagnos. Därför måste man anpassa
lösningen till den enskilda eleven, säger hon.
De viktigaste delarna av arbetet har varit att prata
om pedagogik, bemötande och arbetssätt. Lärarna
har fått lära sig att vara tydliga i undervisningen,
bemöta eleven på ett lugnt sätt och att alltid försöka
hitta lösningar.
Projektet på Vasaskolan blev lyckat. En anledning
kan vara att det är just lärare som handleder andra
lärare. Handledarens personlighet är också viktig.
– De som ger och tar emot handledning har
samma erfarenheter, eftersom alla är lärare.
Handledarna måste också vara personer som kan
skapa förtroende och som andra vill lyssna på,
säger Ann.
Hon hoppas nu att en högskola eller ett universitet
ska ta vara på erfarenheterna från projektet, genom
att exempelvis forska om kollegial handledning.
