Från oro till ro i skolan

Det är möjligt att med små medel vända utvecklingen i en klass och i en hel skola. Det är Assaredsskolans erfarenhet efter att ha fått rådgivning och fortbildning i att hantera elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Förra läsåret var situationen på väg att bli ohållbar i en lågstadieklass på Assareds- skolan i Göteborgsförorten Kortedala. I klassen fanns ett fåtal utåtagerande elever som skapade oro och konflikter.

– Vi kände att vi hade provat allt. Att vi hade kört fast och behövde stöttning i hur vi skulle arbeta pedagogiskt med de här eleverna, säger biträdande rektor Elin Östebo.

All pedagogisk personal tar ansvar

Lärarna hade sedan tidigare fått fortbildning i lågaffektivt bemötande och även gått Skolverkets specialpedagogiska lyft. Men de behövde något mer konkret och vände sig till Specialpedagogiska skolmyndigheten. Det var inledningen på ett arbete som har inkluderat all pedagogisk personal på skolan. De har fått rådgivning, hjälp med kartläggning och tillgång till ett webbaserat studiepaket riktat till pedagoger som möter barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

– Det har varit jättebra. Vi har breddat basen för det specialpedagogiska arbetet. I dag är det inte bara specialpedagogerna som ska rycka ut och lösa problemet. Att det är ett gemensamt ansvar att hantera alla elever har gjort den största skillnaden för oss, säger Elin.

Normalisera extra anpassningar

I dialogen med Specialpedagogiska skolmyndigheten har Assaredsskolan fått bekräftelse på att de gör mycket rätt och därmed en stärkt tro på vad de gör. Det gäller bland annat tydliga lektionsramar som att läraren alltid tar eleverna i hand på väg in i klassrummet och att målet för lektionen och vad eleven ska börja med, står uppskrivet på tavlan. Sedan tidigare har de också arbetat med bildstöd, inläsningshjälp som gör att eleverna kan lyssna på läromedlen och styrda rastaktiviteter.

Det steg skolan tagit det senaste året handlar om, med specialpedagogen Helena Klintbergs ord, att "normalisera" extra anpassningar.

– Alla elever har tillgång till inläsningstjänst. Alla kan sätta upp färgkodade scheman på sin bänk och alla som behöver det kan gå undan eller sätta sig under bordet och läsa om det är bra för henne eller honom. Det skapar en acceptans för att vi alla fungerar olika. Sedan behöver man inte sätta etiketter på det utan endast konstatera att det är bra för just den eleven, säger Helena.

Nya samtal om inkludering

Den gemensamma fortbildningen har också skapat nya diskussioner om vad inkludering egentligen innebär.

– Det är lätt att tänka att inkludering är att alla ska vara med i grup¬pen och göra samma sak hela tiden. Men så är det inte. Inkludering är att få tillhöra en grupp, vara med på det man kan och att lyckas med det, säger Helena.

En av lösningarna har varit att låta elever vara med i klassen på förmiddagen och jobba enskilt med pedagog efter lunch. På det sättet orkar eleverna med skoldagen bättre och får möjlighet att lyckas när de är med i klassrummet. En viktig ingrediens har också varit att jobba aktivt med värdegrunden. Det hjälper eleverna att klara de situationer som uppstår i klassrummet samtidigt som läroplanens mål uppfylls.

– När barn får vara i en grupp där det får finnas olika personlighet typer, lär de sig hantera olikheter. De lär sig att vi finns här tillsammans och att det är så det ska vara, säger Elin.

Arbetet gör skillnad för eleverna

En av de elever som märkt av skolans arbete med extra anpassningar är Lilja. Hon går i årskurs 8, har adhd och dyslexi.

– Jag får den hjälp jag behöver, säger hon och berättar att hon får göra en del prov muntligt. Jag får F på alla prov när jag skriver, men jag får godkänt när jag får göra dem muntligt, säger Lilja.

Tack vare den hjälpen säger hon att det går bra i skolan nu, och hon hoppas att hon kommer att få gymnasiebehörighet. Stödet från Specialpedagogiska skolmyndigheten kommer snart att upphöra.

Men biträdande rektor Elin Östebo är övertygad om att skolans arbete med extra anpassningar kommer att hålla i sig.

– Det finns ingen väg tillbaka. Vi har sett hur viktigt det är med ex¬tra anpassningar. Det har varit ett lärande för hela vår organisation. Vi har tvingats att fortbilda och förändra oss, och det har vi gjort.

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Lika värde nr 1, 2019.

Text: Carl-Magnus Höglund.

Publicerat torsdag 9 maj 2019