Forskningsutblick: Olika sätt att använda fingrarna i subtraktion

Barn som använder fingrarna när de löser matematikuppgifter kan vara olika framgångsrika beroende på hur de gör. I artikeln "Strukturera eller räkna: olika sätt att använda fingrarna i subtraktion" visar forskarna Angelika Kullberg, Camilla Björklund och Ulla Runesson Kempe att lärare i förskolan kan hjälpa barn att se mönster och utveckla sin förståelse för talens struktur med hjälp av fingrarna.

Vad du behöver veta:

Både lärare och forskare har diskuterat om barn ska använda fingrarna när de löser matematikuppgifter. I den här studien har forskarna analyserat hur fyra- och femåringar använder fingrar när de löser ett matematiskt problem. Barnen kan till exempel använda fingrarna för att hålla ordning på hur många de har räknat, eller för att strukturera talen i uppgiften. Forskarna fann tre olika sätt som barnen använde fingrarna på. De sätt barnen använde fingrarna på hade betydelse för om de lyckades lösa uppgiften.

Vad handlar forskningen om?

Syftet med studien var att studera om det fanns mer eller mindre kraftfulla och framgångsrika sätt att använda fingrar hos barnen. Forskningsfrågorna var: I vilken utsträckning använder fyra- och femåringar fingrarna när de löser en matematisk uppgift innan de fått undervisning? Hur använder barn fingrarna när de löser en subtraktionsuppgift?

Vad gjorde forskarna?

Barn från tre olika kommuner och flera olika förskolor deltog i studien. 126 observationer från när fyra- och femåriga barn intervjuades enskilt om en subtraktionsuppgift (tio minus sex) analyserades. Uppgiften var muntlig och löd "På lördag får du tio godisar, men äter upp sex med en gång. Hur många godisar har du kvar då? Intervjuerna videofilmades för att kunna analysera i detalj hur barnen använde fingrarna.

Vad kom forskarna fram till?

Av de 126 analyserade observationerna fann forskarna 42 observationer där barnen använde fingrarna för beräkning av uppgiften. Från dessa 42 observationer identifierades tre olika sätt att använda fingrarna, barnen, a) använder fingrarna för strukturera talen med talmönster, b) använder fingrarna för att strukturera talen med talmönster och räkna någon del som "ett steg i taget", och c) använder fingrarna för att räkna "ett steg i taget" (hålla ordning på hur många de räknat). Resultaten visar att de barn som använde fingrarna för att hålla ordning på antal steg de räknat (c) lyckades i mindre grad lösa uppgiften. De barn som använde a och b lyckades i större utsträckning lösa uppgiften.

Hur kan vi förstå och använda forskningen?

Studien visar att barnen innan de har fått undervisning använder fingrarna för att strukturera och se talens delar i subtraktionsuppgiften. Lärare i förskolan kan hjälpa barn att utveckla sätt att använda fingrarna, genom att låta dem använda fingermönster för att strukturera dem, som gör att de kan utveckla förståelse för tals del-del-helhets struktur (tre plus fyra = sju, sju = tre plus fyra). Om fingrarna används för att hålla ordning på antal räknade steg kan detta leda till att barnen inte utvecklar mer avancerade strategier som att se tals del-del-helhetsrelation.

Läs hela artikeln "Structuring versus counting: critical ways of using fingers in subtraction" på springer.com

Mer om artikeln: Structuring versus counting: critical ways of using fingers in subtraction

Tidskrift: ZDM Mathematics Education (2019) 51: 13

Författare och lärosäten: Camilla Björklund (Göteborgs universitet), Angelika Kullberg (Göteborgs universitet), & Ulla Runesson Kempe (Jönköping university)

Artikeln ingår i FASETT-projektet, finansierat av vetenskapsrådet: VR721-2014-1791.

För mer information kontakta Angelika Kullberg, e-post: angelika.kullberg@gu.se

Publicerat onsdag 22 maj 2019 Granskat måndag 27 maj 2019