FN:s barnrättskommitté ger Sverige skarp kritik

Den 4 februari lämnade FN:s barnrättskommitté över sin rapport med rekommendationer till den svenska regeringen. Rapporten handlar om hur Sverige bättre kan uppfylla barnkonventionen.

– Specialpedagogiska skolmyndighetens rådgivning stärker barns rätt att få stöd och göra sig hörda, säger SPSM:s Åsa Lindström.

Att regeringen arbetar för att göra barnkonventionen till svensk lag är något som barnrättskommittén berömmer, men i rapporten finns också skarp kritik.

Antalet barn som har tillgång till inkluderande undervisning är stort i Sverige, skriver kommittén, men skolor kan under vissa premisser säga nej till elever med funktionsnedsättning. Kommittén uppmanar Sverige att ta bort den möjligheten och samtidigt ge skolväsendet tillräckliga resurser så att varje barn ska få tillgång till de resurser och det stöd han eller hon behöver för att nå högsta nivå som möjligt efter sin förmåga.

– Där håller SPSM med FN:s barnrättskommitté. Att alla elever får möjlighet nå så högt de kan, utöver kunskapskraven är viktigt. Det gäller alla barn, även de som har funktionsnedsättningar, säger Åsa Lindström, utvecklingssamordnare i Enheten för verksamhetsutveckling, Mellersta regionen vid SPSM.

SPSM utbildar personal i förskola och skola

Barnrättskommittén skriver också att föräldrar och den personal som arbetar med barn med funktionsnedsättning inte alltid har tillräckliga kunskaper. Kommittén uppmanar därför Sverige att skapa utbildningar för att höja medvetenheten och kunskaperna om funktionsnedsättningar.

– Ett av SPSM:s uppdrag är att erbjuda utbildningar till skolpersonal i förskola och skola. Vi gör också utbildningar på uppdrag i samverkan med skolhuvudmän. Det är angeläget att kunskaperna om funktionsnedsättningar ökar bland lärare och annan skolpersonal. Då har skolan redan på ett tidigt stadium möjlighet att uppmärksamma barns och elevers behov av stöd för att kunna göra de anpassningar som behövs, säger Åsa.

SPSM påminner skolorna att fråga eleven om lärmiljön

Kommitténs kritik gäller också att barn inte i tillräcklig grad får ge uttryck för sina åsikter när det gäller sina egna liv.

– Det är en viktig fråga. Ett barn måste få uttrycka sin åsikt när det gäller hans eller hennes eget liv. Och där kan Specialpedagogiska skolmyndigheten vara till hjälp. Myndighetens rutiner vid rådgivningsärenden ger fler elever chansen att göra sig hörda, säger Åsa.

Åsa förklarar hur myndighetens rutiner är till nytta.

– Våra rådgivare frågar i början av varje rådgivningsärende om barnet eller eleven har fått berätta om sin lärmiljö och sina behov. Vi kan tycka att det är en självklar del när man planerar stöd till ett barn eller en elev. Men det händer ganska ofta att skolan inte har ställt några frågor till barnet om hur han eller hon tycker om sin lärmiljö, säger Åsa.

Sedan 1 juli 2014 ställer myndighetens rådgivare också samma fråga när ett ärende avslutas.

– Vi har tagit reda på hur det ser ut i de ärenden som myndigheten har avslutat sedan vi ändrade rutinerna. Siffrorna är med reservation för att vi har gjort genomgången manuellt, säger Åsa.

Fler barn och elever får möjlighet att uttrycka sin åsikt

1 049 nya rådgivningsuppdrag är inkomna efter den 1 januari 2013 och avslutade från den 1 juli 2014 fram till idag.

Uppdragen kan delas upp i två grupper, dels 345 ärenden där någon specialpedagogisk insats från myndigheten inte behövdes, dels 704 ärenden där myndigheten gjort en insats. Det är bara i de senare som frågan ställs igen när ärendet avslutas.

Av de 345 ärenden som inte ledde till någon insats hade eleven fått utrycka sin åsikt i 108 fall, det är knappt var tredje elev.

Av de 704 ärenden där Specialpedagogiska skolmyndigheten gjorde insatser hade eleven inte fått utrycka sin åsikt i början av uppdraget i 367 fall, det är ungefär hälften. När uppdraget avslutades hade ytterligare 80 elever fått frågor om sina åsikter, uppgav skolorna.

– 80 barn och elever har alltså fått chansen att uttrycka sin åsikt genom myndighetens rutin att påminna skolan om att ställa frågor. Vi hoppas på ännu större genomslag och att varje barn får göra sig hört och på så vis kunna påverka sin egen lärmiljö, avslutar Åsa Lindström.

Rapporten från FN:s barnrättskommitté

Barnets rättigheter på spsm.se

Publicerat fredag 6 februari 2015 Granskat torsdag 21 januari 2016