Kulturskolan i LundFoto: Drago Prvulovic/MalmöBild   2009-03-09

Ett verktyg för att använda forskning i utveckling av skolan

Specialpedagogiska skolmyndigheten ger ut en ny rapport om inkludering i skolan. I rapporten förs ett resonemang om hur forskning kan förstås och bli relevant i den praktiska skolvardagen. Den kan användas av skolans praktiker som ett verktyg i arbetet att utveckla en skola för alla.

Vad är inkludering och hur går det till? Vilka problem finns när begreppet ska omsättas i skolans praktik? Det är exempel på frågor som lyfts i rapporten Inkluderande undervisning – vad kan man lära av forskningen.

Kristina Szönyi, FoU-samordnare på Specialpedagogiska skolmyndigheten, hoppas att rapporten ska leda till att lärare och skolledare tar sig an diskussionen om hur man skapar en inkluderande skola och undervisning.

– Alla elever har rätt till en meningsfull undervisning. Vår ambition är att den här rapporten ska bidra till en skolutveckling som tar sikte på att alla elever ska nå målen för sin utbildning, och göra det i gemenskap med andra i sin skola, säger hon.

Forskning och beprövad erfarenhet

Utgångspunkten i rapporten är forskningen kring inkludering. Den vänder sig i första hand till skolans praktiker; pedagoger, specialpedagoger, skolledare och även skolpolitiker. Ambitionen är att koppla rapporten till skolans uppdrag att verksamheten ska vila på forskning och beprövad erfarenhet.

– Tanken är att de som läser rapporten ska få en möjlighet att ta till sig forskning i frågan, och koppla det sin egen praktik. Den kan till exempel vara ett studiematerial för ett lärarlag, säger Kristina Szönyi.

FoU-rapporten Inkluderande undervisning – vad kan man lära av forskningen är framtagen gemensamt av Specialpedagogiska skolmyndigheten och Skolverket. Rapporten är skriven av författarna Claes Nilholm, professor i pedagogik med inriktning mot specialpedagogik, och Kerstin Göransson, docent i specialpedagogik.

Publicerat tisdag 12 november 2013 Granskat måndag 11 januari 2016