
Dövas historia och kultur i skolan – en dialog om elevers rätt till sitt kulturarv
Dövas skolhistoria har länge funnits bevarad i specialskolor för personer som är döva eller har en hörselnedsättning. Idag, 12 mars, möter vi berörda aktörer i en konferens för att lyfta frågan om vikten av att slå vakt om kulturarvet och hur material och föremål som funnits i skolorna kan bli tillgängliga i undervisning och forskning.
Frågan om hur vi tillvaratar de historiska värden som finns i gamla föremål från specialskolorna är viktig för Specialpedagogiska skolmyndigheten som ansvarig myndighet för specialskolorna, och för många personer som är döva.
Av vår myndighets skolor vänder sig sex specialskolor till elever som är döva eller har en hörselnedsättning. Kristinaskolan i Härnösand, Manillaskolan i Stockholm, Birgittaskolan och Åsbackaskolan i Örebro, Vänerskolan i Vänersborg och Östervångsskolan i Lund är anrika skolor som i vissa fall har bedrivit undervisning för döva i över 200 år.
Under senare år har de gamla skolbyggnaderna blivit mindre ändamålsenlig, och några av skolorna har flyttat till mer moderna lokaler. I samband med de förändringarna startade myndigheten ett projekt för att dokumentera föremål och material så att historiska värden tillvaratas och att dokumentationen blir tillgänglig för undervisning i specialskolorna och för forskning.
– Dokumentationen har betydelse för att eleverna ska få tillgång till hela den kunskap som läroplanen, andra styrdokument och FN:s konventioner föreskriver. En del av förutsättningarna är att föremål, arkiv, bibliotek med mera finns kvar, ordande och förtecknade samt att dokumentationen är tillgänglig för skolorna. Som en del av de dövas och teckenspråkigas skolhistoria i Sverige är samlingarna också en del av det nationella kulturarvet, säger Håkan Gustavsson, projektledare med ansvar för frågor om arkiv- och databas.
Panelsamtal under konferensdagen
Under dagens konferens Dövas historia och kultur i skolan – en dialog om elevers rätt till sitt kulturarv lyfts följande frågor i ett panelsamtal:
- Hur kan dövas skolhistoria användas i undervisningen och berika eleven med språkupplevelser och kulturhistoria?
- Hur kan ett lärande om den egna kulturen lägga grunden för en identitetsutveckling och en förståelse för den egna identiteten?
- Vilka ytterligare redskap behövs i skolan för att kunna stödja en sådan utveckling?
Bland de inbjudna konferensdeltagarna och föreläsarna finns lärare, skolledare och elevrådsrepresentanter från specialskolorna, intresseorganisationer, forskare samt aktörer inom kulturområdet.
Följ gärna konferensen på Twitter och andra sociala medier under hashtag #dövasskolhistoria.
Konferens om döva elevers rätt till sin historia och kultur
De dövas skol-historia
har funnits bevarad
i special-skolor för personer som är döva
eller har en hörsel-nedsättning.
Idag hålls konferensen
Dövas historia och kultur i skolan –
en dialog om elevers rätt till sitt kultur-arv.
Vi på Specialpedagogiska skolmyndigheten
är med på den konferensen.
Vi kommer att prata om
hur viktigt det är
att ta hand om de dövas kulturarv.
Vi kommer också att diskutera
hur vi kan göra så att
lärare och forskare kan använda
gamla saker som funnits i skolorna
i undervisning och forskning.
Du kan följa konferensen på Twitter
och andra sociala medier.
Specialpedagogiska skolmyndigheten
är ansvarig för specialskolorna.
Sex av specialskolorna
är skolor för elever som är döva
eller har en hörsel-nedsättning.
Det är därför viktigt för oss
att diskutera hur vi ska göra
för att ta hand om gamla saker
från de här skolorna.
Den frågan är också viktig
för många personer som är döva.
De sex skolorna för döva elever är
Kristina-skolan i Härnösand,
Manilla-skolan i Stockholm,
Birgitta-skolan i Örebro,
Åsbacka¬-skolan i Örebro,
Väner-skolan i Vänersborg
och Östervångs-skolan i Lund.
De här skolorna har en lång historia.
Några av dem har haft döva elever
i över 200 år.
Vissa av skolorna har flyttat
till modernare skol-byggnader
på senare år.
De gamla skol-husen
funkade inte så bra längre
för de behov vi har nu
för bra och tillgängliga skolor.
Det var när de här skolorna flyttade
som vi på myndigheten startade ett projekt
för att dokumentera föremål.
Lärare och elever i specialskolorna
ska kunna se på föremålen
och läsa om dem.
Forskare ska också
kunna använda dokumentation.
Håkan Gustavsson
är projekt-ledare
och ansvarar för frågor om
arkiv och data-baser.
Han säger så här:
– Dokumentationen är viktig
för att eleverna ska få
den kunskap de har rätt till.
Det kan man läsa om i läro-planen,
i styr-dokument
och i FN:s konventioner.
För elevernas skull
måste föremål, arkiv och skol-bibliotek
finnas kvar.
Håkan berättar att
samlingarna måste vara ordnade
och att det måste finnas listor
där det står vilka föremål som finns.
Och själv-klart måste skolorna kunna
ta del av allt det här.
– De dövas och tecken-språkigas skol-historia
och samlingarna
är också en del av det svenska kulturarvet,
säger Håkan Gustavsson.
Frågor under konferensen
Under konferensen idag
kommer vi att diskutera
bland annat de här frågorna:
- Hur kan vi använda dövas skol-historia
i undervisningen? - Hur kan kunskap om dövas kultur
hjälpa den döva eleven att förstå sig själv? - Vad behöver lärare för att hjälpa eleverna
att utveckla den egna identiteten?
De som är med på konferensen är
lärare, skol-ledare
elev-råds-representanter från specialskolorna,
intresse-organisationer,
forskare och kultur-arbetare.
Följ gärna konferensen på Twitter
och andra sociala medier.
Använd hash-taggen #dövasskolhistoria.