
Carina såg Therese – tillsammans gjorde de det möjligt
Therese tragiska olycka förändrade mycket i hennes liv men drömmen om att ta studenten levde stark. Tack vare en mentor som lyssnade och såg till hennes behov blev drömmen verklighet.
Under en tematräff om att främja skolnärvaro i Ljusdal berättar den nu 23-åriga Therese Johansson från Östersund sin historia om den tragiska olyckan 2009 som kom att förändra hennes liv. Under en ridtur med en kompis på en rutt som de ridit oräkneliga gånger blev hästarna plötsligt rädda för något och föll i sken, mot en trafikerad väg.
– Jag hann tänka att någon av oss kommer att dö, sen blev allt svart, berättar Therese.
Hon vaknade upp på Universitetssjukhuset i Umeå med familjen vid sin sida som berättade att hon varit med om en olycka, påkörd av en bil.
– Min första medvetna fråga var: Hur gick det med hästen? Och mamma var tvungen att ge mig det tragiska beskedet att hon inte fanns längre, berättar Therese.
Therese hade skadat huvudet så illa att skallbenet var tvunget att tas bort för att kunna stoppa den massiva hjärnblödningen och lämna utrymme för hjärnan som var rejält svullen. Hon skulle precis sluta årskurs 6 och hon fick fira sommarlov utan skallben. Väl dags för höstterminen och årskurs 7 åkte Therese tillbaka till Umeå för att operera in skallbenet igen för att en vecka senare komma till skolan.
– Jag har funderat på det där, inte skulle väl en vuxen som opererar skallen vara tillbaka på jobbet efter en vecka? säger Therese.
Känslan av att inte bli tagen på allvar
Vägen till drömmen att ta studenten skulle bli en kamp visade det sig. En kamp mot konstant huvudvärk, trötthet och koncentrationssvårigheter som blev riktigt påtaglig i årskurs 8. Therese hår började att växa ut igen och dolde ärren på huvudet. I och med det var det som att hon inte blev betrodd när hon påtalade sin trötthet. Självkänslan slog i botten och hon kände livslusten dränera. Tack vare gott stöd från Barn- och ungdomspsykiatrin kunde Therese ändå kämpa vidare även om huvudvärken och tröttheten var konstant.
För skolan var situationen ny och en viss villrådighet rådde. Vad kan vi göra för en elev i Therese situation och på vilket sätt, inom ramen för skolplikten? Nyckeln att komma framåt var att samverka: vården, skolan och familjen. Mängder av samtal senare mellan elevhälsan, lärare och familj ledde fram till att Therese fick möjlighet att pausa, gå undan och vila när hon kända att hon behövde det. Hon hittade även så sakteliga tillbaka till ridningen.
Hon började gymnasiet med hög ambition, högskoleförberedande program med studenten och vidarestudier i sikte. Men det dröjde inte länge innan symptomen gav sig till känna; huvudvärken, stressen och tröttheten blev för mycket och för att kunna fortsätta tog hon bort ett par kurser.
Hittade en lösning tillsammans för att nå målet
Andra året på gymnasiet kom Carina Öhagen Magnusson in i Therese liv. Carina, som idag arbetar som rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten, blev Therese mentor och lärare. Carina tog sig tid för Therese, såg och närmade sig henne med respekt och utan krav. Hon intresserade sig mer för Therese välmående än oroade sig för hennes skolresultat. Carina insåg tidigt att om Therese skulle kunna närma sig sin dröm om studentbal och studentmössa så var det nödvändigt att ta bort fler kurser. Carina, som länken till skolans rektor, ordnade så att det blev så.
– Carina var fantastisk, att bli sedd av henne var helt avgörande för mig under mina två sista år på gymnasiet. Tillsammans hittade vi en lösning som fungerade för mig utan att ge upp målet om studentbal och studentmössa, säger Therese och ler.
Sista året läste Therese bara en kurs, den i sociologi där hon hade Carina som lärare. Tack vare en kraftigt avgränsad skolgång där fokus låg på att skapa trygga, sociala relationer, kunde Therese göra som alla andra i hennes årskull, gå på studentbal och sätta mössan på huvudet, på datumet 6 år efter den tragiska olyckan.
– Det här var vårt sätt att göra anpassningar, hantera studiesituationen och skoltiden utifrån ett tragiskt öde hos en person som om vi hade kommit med pekpinnar hade stannat hemma och varken hade nått fullständigt gymnasiebetyg eller goda sociala relationer. Nu byggde vi åtminstone upp det senare vilket vi alla vinner på, inte minst Therese, säger Carina.
Så sent som i augusti 2019 opererade Therese in ett nytt skallben eftersom det gamla blivit för svagt. Huvudvärken är en ständig följeslagare med kronisk trötthet som resultat. Trots allt orkar Therese ändå arbetsträna på deltid i en bokhandel i Östersund. Även dans har blivit en stor del av Therese liv, något som vården menar är positivt för hennes rehabilitering.
– Jag lever och mår väldigt bra efter omständigheterna. Och skolåren minns jag som glädjefyllda tack vare goda sociala relationer, avslutar Therese.
Mentorn Carina såg eleven Therese – tillsammans gjorde de Thereses dröm till verklighet
Therese var med om en tragisk olycka
när hon gick i sexan.
Olyckan förändrade mycket i hennes liv.
Men det var väldigt viktigt för Therese
att ändå kunna ta studenten.
Och det lyckades hon med,
tack vare en mentor som lyssnade
och såg hennes behov.
Therese Johansson från Östersund
är 23 år gammal idag.
Hon var ute och red med en kompis
när olyckan hände.
Det var år 2009.
Hästarna blev plötsligt rädda för något.
De började rusa
mot en bil-väg.
– Jag hann tänka att
någon av oss kommer att dö.
Sen blev allt svart,
säger Therese.
Therese vaknade upp på sjukhuset i Umeå.
Hennes familj berättade att hon hade
blivit påkörd av en bil.
– Hur gick det med hästen?
Det var min första fråga.
Och mamma var tvungen att säga
att hästen var död,
berättar Therese.
Therese hade skadat huvudet.
Det var så illa att läkarna var tvungna
att ta bort en del av skallen.
Det var för att kunna stoppa
den enorma hjärn-blödningen.
Dessutom var hjärnan väldigt svullen
så den behövde mer plats.
Therese fick därför vara utan skall-ben
på sommar-lovet mellan sexan och sjuan.
Efter lovet åkte Therese tillbaka till Umeå.
De skulle operera in skallbenet igen.
En vecka senare började hon i års-kurs 7.
– Jag har funderat på det där.
En vuxen som opererar skallen
skulle väl inte behöva vara
tillbaka på jobbet efter en vecka,
säger Therese.
Hon kände inte
att hon blev tagen på allvar
Det blev inte lätt för Therese efter operationerna.
När hon gick i åttan blev det riktigt besvärligt.
Hon hade hela tiden ont i huvudet.
Hon var alltid trött och
hade svårt att koncentrera sig.
Och det blev egentligen värre när
håret växte ut igen.
När ärren inte längre syntes
trodde inte folk på henne
när hon sa att hon var trött.
Therese fick jätte-dålig själv-känsla.
Hon kände att hon tappade lusten att leva.
Som tur fick hon bra stöd
från Barn- och ungdoms-psykiatrin.
Så Therese kämpade vidare
trots huvud-värken och tröttheten.
Det var en ny situation för skolan också.
De visste inte riktigt hur de skulle göra.
Vad kan vi göra för en elev i Thereses situation?
Och på vilket sätt?
Vi har ju skol-plikt i Sverige.
De valde att samverka.
Vården, skolan och familjen samarbetade.
Och det funkade,
de kom fram till bra saker.
Elev-hälsan, lärare och familjen
hade massor av samtal med varandra.
De bestämde att Therese skulle få ta pauser.
Hon skulle få gå undan och vila
när hon kände att hon behövde det.
Therese började må bättre.
Hon började till och med rida igen.
När hon började gymnasiet
hade hon höga ambitioner.
Hon valde ett hög-skole-förberedande program.
Hon skulle ta studenten
och plugga vidare efter det.
Tyvärr kom symptomen snart tillbaka.
Therese kände sig stressad och trött.
Hon fick problem med huvudvärk igen.
Det blev för mycket för Therese.
För att kunna fortsätta på gymnasiet
tog hon bort ett par kurser.
Vägen till drömmen att ta studenten
blev en kamp för Therese.
De hittade en lösning tillsammans
för att nå målet
Carina Öhagen Magnusson kom in i Thereses liv
andra året på gymnasiet.
Carina blev Thereses mentor och lärare.
Hon tog sig tid för Therese.
Hon såg Therese och närmade sig henne
med respekt och utan krav.
För Carina var det viktigt
att Therese hade det bra.
Carina oroade sig inte så mycket för
Thereses skol-resultat.
Hon insåg att om Thereses dröm om
student-bal och student-mössa
skulle gå i uppfyllelse
så behövde hon ta bort fler kurser.
Carina ordnade så att det blev så.
Hon talade med skolans rektor
om Thereses situation.
– Carina var fantastisk.
Att hon såg mig var helt avgörande för mig
under mina två sista år på gymnasiet.
Tillsammans hittade vi en lösning
som fungerade för mig.
Jag gav inte upp målet om
studentbal och studentmössa,
säger Therese.
Therese läste bara en kurs sista året.
Det var den i sociologi.
Där hade hon Carina som lärare.
Fokus låg på att skapa trygga relationer.
Tack vare det kunde Therese göra som
alla de andra eleverna.
Hon kunde gå på studentbal
och sätta mössan på huvudet.
Hon tog studenten exakt sex år
efter olyckan.
Carina arbetar idag som råd-givare
på Specialpedagogiska skolmyndigheten.
Hon berättar att det här var
deras sätt att göra anpassningar.
De hanterade studie-situationen och skol-tiden
på ett sätt som skulle passa just Therese.
– Om vi hade kommit med pek-pinnar
hade Therese stannat hemma.
Då hade hon inte fått ett
full-ständigt gymnasie-betyg.
Hon hade inte fått lika goda sociala relationer.
Nu byggde vi åtminstone upp relationerna.
Det vinner vi alla på,
inte minst Therese,
säger Carina.
I augusti 2019 opererade Therese in
ett nytt skallben.
Det gamla hade blivit för svagt.
Hon har fortfarande huvudvärk jämt
och hon är alltid trött.
Men trots det orkar Therese ändå
arbets-träna på del-tid
i en bok-handel i Östersund.
Och hon dansar mycket.
Det tycker vården är bra för henne.
– Jag lever och mår väldigt bra
efter omständigheterna.
Och skol-åren minns jag som glädje-fyllda
tack vare goda sociala relationer,
säger Therese.