
Bekräftelsen skapar trygghet och upptäckarglädje
Hur bemöter man en elev med synnedsättning och flerfunktionsnedsättning på bästa sätt? Hur gör man för att eleven ska få känna sig bekräftad och delaktig under hela skoldagen? Hur blir man som skolpersonal en mer kompetent ledsagare som lockar eleven till att utforska sin omvärld? Detta var några av de frågor som personalen på Högsbogårdsskolan i Göteborg ställde sig när de sökte stöd från Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, hösten 2017.
Högsbogårdsskolan i Göteborg är en grundsärskola med inriktning träningsskola där det i dagsläget går 17 elever. Både rum och korridorer är inredda för att locka eleverna att upptäcka, känna och att ha roligt. Några favoriter är vattensängen, studsmattan och Sinnesrummet, ett rum för avkoppling och utan brus där fokus ska ligga på att utforska just sina sinnen. Anton Olsson, vikarierande fritidspedagog och Madelene Sandgren, elevassistent, berättar gärna om arbetet med deras elev som gått från att vara en innesluten individ som mest hållit sig för sig själv till en harmonisk, nyfiken och social person.
– Från att vi knappt har fått röra vid eleven hoppar hen nu till och med upp i andra föräldrars knän. Det är otroligt fint att se hur vårt sätt att arbeta och bemöta eleven skapat en helt annan nyfikenhet och trygghet, säger Anton.
I träningsskolan arbetar man efter ämnesområden istället för ämnen. Områden som estetisk verksamhet, kommunikation, motorik, vardagsaktiviteter och verklighetsuppfattning är centrala.
– Vi märkte att vi behövde stöd i hur vi skulle kunna bemöta vår elev som förutom flerfunktionsnedsättning också har en synnedsättning. Vi kände att eleven klarar av så mycket, men vi behövde hjälp med hur vi skulle kunna locka fram utforskandet och visa hur det kan vara en vinst för eleven. Samtidigt ville vi inte tvinga eleven till något och inte heller försöka oss på saker som inte skulle vara görbara. I det arbetet fick vi många goda råd av rådgivarna på SPSM, berättar Madelene.
Skolan skickade in en ansökan om stöd och fick kontakt med Gerd Tobiason Jackson, rådgivare inom Resurscenter syn och Liselott Ljunggren, rådgivare inom specialpedagogiskt stöd.
Filmanalys som metod
Personalen på träningsskolan fick bland annat stöd i att observera och analysera filminspelningar de gjort på eleven. Detta för att upptäcka olika signaler och andra sätt som eleven använder för att kommunicera, men även för att få se hur personalen förhåller sig till eleven. Eftersom eleven inte heller talar är det extra viktigt att vara uppmärksam på de olika signalerna och tolka dem. Genom att berätta i vilken miljö eleven befinner sig i och genom att inte flytta på möbler skapar personalen tillit och på så sätt även nyfikenhet och viljan att upptäcka nya platser.
–Det har varit väldigt lärorikt att analysera på detaljnivå. Till exempel så vet vi nu att när eleven klappar på ett visst sätt betyder det "mer", säger Anton.
Något som personalen inte riktigt tänkt på innan är att en person med synnedsättning inte alltid riktar sig mot den hen vill kommunicera med.
– Insikten om detta gör att vi nu är uppmärksamma på ett annat sätt och försöker att tolka varje litet ljud och leende. Att kunna ge eleven bekräftelse att vi faktiskt förstår att hen vill uttrycka något är otroligt viktigt, fortsätter Anton.
Just ordet bekräftelse är något som både Anton och Madelene dröjer sig kvar vid.
– Även vi har ju fått värdefull bekräftelse. Av rådgivarna från SPSM fick veta att vi redan gjorde mycket rätt och det känns ju alltid härligt att få höra att man är på rätt spår. Stödet har skapat bättre kompetens bland personalen, vi har fått konkreta exempel på vad vi kan göra för att skapa den där tryggheten som alla elever behöver. Stödet som vi fått och all ny kunskap har vi nytta av när vi arbetar med alla våra elever. Vikten av att bekräfta och vara närvarande är något som spridit sig i hela personalgrupper och jag tycker att vi blivit mycket bättre på det, fortsätter Madelene.
– Vi märker att eleven är mycket gladare och mer social än förut vilket även föräldrarna bekräftar. Hen behöver inte lika mycket tid för ensam reflektion och det tror vi beror på att hen får bekräftelse, feedback och vet vad som ska hända hela tiden. Det är verkligen härligt att se en elev utvecklas så. Att se hur små medel och korrigeringar i vårt sätt att bemöta och kommunicera kan göra så stor skillnad för en elev, avslutar Anton.
På våra sidor www.spsm.se/stod kan du läsa mer om vad vi erbjuder för specialpedagogiskt stöd och hur skolor och förskolor kan ansöka. Vi har även tjänsten Fråga en rådgivare där du är välkommen att ställa frågor eller få råd om specialpedagogik.
Att bli bekräftad gör eleven trygg och nyfiken
Hur bemöter man på bästa sätt
en elev som både har ned-satt syn
och fler-funktions-nedsättning?
Hur gör man för att eleven ska känna sig
bekräftad och delaktig under hela skol-dagen?
Hur lockar man eleven till att
utforska sin omvärld?
Det frågade personalen på en skola i Göteborg
när de sökte stöd från oss på
Specialpedagogiska skolmyndigheten.
I tränings-skolan får eleverna
träna alla sinnen
Högs-bo-gårds-skolan i Göteborg
är en grund-sär-skola och tränings-skola.
Just nu går det 17 elever i skolan.
Både rum och korridorer är
inredda på ett sätt som ska locka eleverna
att upptäcka, känna och ha roligt.
Vatten-sängen, studs-mattan och Sinnes-rummet
är några av elevernas favoriter.
Sinnesrummet är ett rum där de kan koppla av.
Där får de ro att utforska sina egna sinnen.
Anton Olsson och Madelene Sandgren
arbetar båda på Högsbogårdsskolan.
Anton vikarierar som fritids-pedagog.
Madelene Sandgren arbetar som elev-assistent.
De berättar gärna om arbetet med en elev
som tidigare mest höll sig för sig själv.
Numera är eleven både utåt-riktad, nyfiken och trygg.
– Förr fick vi knappt röra vid eleven.
Nu hoppar eleven upp i andra föräldrars famn,
till och med.
Det är otroligt fint att se.
Vårt sätt att arbeta och bemöta eleven
har gjort att eleven vågar mycket mer
och har blivit mycket mer nyfiken,
säger Anton.
De har inte skol-ämnen i tränings-skolan.
De har ämnes-områden i stället.
Att kommunicera med varandra
är ett ämnes-område.
De övar på att göra vardagliga saker,
tränar rörelse-förmågan
och hur eleven uppfattar verkligheten.
Konst i olika former är också viktigt,
att få skapa själv.
– Men vi märkte att vi behövde lära oss
hur vi bemöter vår elev
som både har en flerfunktionsnedsättning
och en syn-nedsättning.
Vi kände att eleven klarar av mycket mer.
Hur lockar man fram glädjen att utforska?
Hur visar man att det lönar sig?
Vi behövde hjälp med det.
Samtidigt ville vi inte tvinga eleven.
Vi ville inte heller göra saker
som är alldeles för svåra eller omöjliga.
Råd-givarna på myndigheten
gav oss många goda råd,
säger Madelene.
Skolan ansökte om stöd från
Specialpedagogiska skolmyndigheten.
Det var på hösten 2017.
De fick kontakt med rådgivarna
Gerd Tobiason Jackson och Liselott Ljunggren.
Gerd arbetar på Resurs-center syn.
Liselott jobbar inom Special-pedagogiskt stöd.
De filmar eleven för att förstå bättre
Gerd och Liselott hjälpte
personalen på tränings-skolan
att använda film på ett bra sätt.
Personalen hade filmat eleven och
rådgivarna lärde dem vad de ska titta på.
Eleven talar inte
men uttrycker sig på sitt eget sätt.
Det går att upptäcka signaler och förstå bättre
genom att titta noga och tolka signalerna.
Genom att titta på filmerna kan personalen också
se hur de själva bemöter eleven.
Vad funkar bra?
Vad kan de göra bättre?
–Det har varit väldigt läro-rikt.
Vi har verkligen tittat på detaljerna.
Vi vet nu till exempel
att när eleven klappar på ett visst sätt,
då betyder det att eleven vill ha mer,
säger Anton.
En sak som personalen lärde sig
var att en blind person inte alltid
riktar sig mot rätt person
när man kommunicerar med varandra.
– Vi tänker mycket mer på det nu.
Vi försöker tolka varje litet ljud och leende.
Det är otroligt viktigt för eleven
att få bekräftelse att vi faktiskt förstår,
säger Anton.
Både Anton och Madelene pratar mycket om bekräftelse.
– Vi har ju också fått värde-full bekräftelse.
Vi fick veta av rådgivarna att
vi redan gjorde mycket rätt.
Det känns ju alltid härligt att få höra
att man är på rätt spår,
säger Madelene.
Vad lärde ni er mer?
– Stödet har gett oss ny kunskap
och bättre kompetens.
Vi har fått bra exempel på
vad vi kan göra för att skapa
den där tryggheten som alla elever behöver.
Det har vi nytta av när vi
arbetar med alla våra elever.
Och det har spridit sig bland personalen.
Alla vet nu hur viktigt det är att
bekräfta och vara närvarande.
Jag tycker att vi har blivit mycket bättre på det,
säger Madelene.
Personalen har fått tips om att
berätta om platsen där eleven är
och inte flytta på möbler.
Det skapar trygghet.
När eleverna vågar lita på personalen
blir de mer nyfikna.
Då vill de plötsligt upptäcka nya platser.
– Vi märker att vår elev är
mycket gladare och mer social än förut.
Det säger föräldrarna också.
Eleven sitter inte ensam och funderar
lika mycket längre.
Vi tror det beror på att vi hela tiden
ger bekräftelse, feed-back,
berättar vad som ska hända.
Det är verkligen härligt att se
en elev utvecklas så mycket.
Att se hur små saker och förändringar
i vårt sätt att bemöta och kommunicera
kan göra så stor skillnad för en elev,
säger Anton.