Anpassa skolan efter eleverna – inte tvärtom

Roland Widlund jobbar som rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten. Han har framförallt inriktat sig på frågor kring elever med lång och ogiltig frånvaro. Anledningen till varför en elev inte vill vara i skolan kan ha många olika orsaker. Men på det ena eller andra sättet handlar det alltid om att skolan inte lyckats anpassa sig efter elevens behov.

För inte så länge sedan deltog du i ett program på SVT Västernorrland om lång och ogiltig frånvaro. Vad pratade ni om där?

Det var ett avsnitt i en programserie om hur skolan möter barn och elever i behov av särskilt stöd. Just det här programmet handlade bland annat om en kille som avskyr att vara i skolan men som egentligen är väldigt intresserad av samhällsfrågor och att fotografera. I ett sådant fall tänker jag att det kan vara ganska enkelt att lösa problemet: Låt pojken fotografera och beskriva det han ser på olika sätt. Då får han göra något han är intresserad av och det finns alla möjligheter i världen att väva in de delar som krävs för att följa läroplanen.

Vad är de viktigaste sakerna att tänka på när det gäller de här eleverna?

Att anpassa skolan efter eleverna och inte tvärt om. Det är kärnan i alltihop. Tyvärr gör vi alltför ofta just tvärtom. Och för många elever går det ganska bra att anpassa sig efter vad som är enklast för skolan. Det är skolans organisering det handlar om, inte enskilda lärares agerande för att ha eleven som utgångspunkt. Betygssystemet och de nationella proven till exempel skapar stress. Men sen har vi 10-15 procent ungefär som verkligen inte klarar skolan så som den vanligtvis fungerar utan som måste få sin skolgång utformad på ett annat sätt.

Vad kan det handla om för annan utformning? Kan du ge exempel?

Ja det handlar om att lyssna på och SE eleven. Om en elev inte klarar av att prata eller vara i sammanhang med för många människor så kanske den eleven kan jobba hemifrån, chatta med sin lärare, och så vidare. Det viktiga är att det finns en struktur och en strategi.
Jag har haft en elev vars dröm var att få jobba med trä och göra möbler från grunden. Vi gick ut i skogen och fällde träd som han sedan tillverkade möbler av. Under arbetat lade vi in alla moment och uppgifter som krävdes för att han skulle klara kraven för den årskursen. Det finns alltid lösningar. Det handlar bara om tänka nytt och att våga göra saker annorlunda.

Men blir det inte väldigt dyrt med sådana anpassningar?

Nej, det är faktiskt tvärtom. 2016 gjordes en statlig utredning (SOU 2016:94. Saknad! Uppmärksamma elevers frånvaro och agera) som visar att en elev som inte klarar skolan kostar samhället ungefär 14 miljoner. Om vi istället lägger en halv miljon på att anpassa skolan i ett tidigt skede efter elevernas behov så kommer de allra flesta att klara skolan. Problemet med sådana rapporter är att de som tar åt sig mest är lärare som sliter hårt men ändå känner sig otillräckliga – inte politikerna som ansvarar för hur systemet ser ut.

Eleven jag pratade om nyss, som ville göra möbler, arbetar som svetsare idag och betalar skatt istället för att vara beroende av bidrag. Han har med råge betalat igen extrakostnaden för sin skolgång. Men viktigast av allt är att de elever som får det stöd de behöver mår mycket bättre. Och det är en vinst för alla.

Publicerat fredag 1 juni 2018 Granskat fredag 19 oktober 2018