Läraren Mie Levin på rastgården med eleverna Ella och Sebastian

Aktiva raster ger både energi och ökad delaktighet

Det är full fart på skolgården. Några elever hoppar hinderbana och andra spelar spel. Sedan några år erbjuder Silviaskolan planerade aktiviteter på rasterna och det har bidragit till både mindre utanförskap och färre konflikter.

På Silviaskolan i Hässleholm har personal avsatt tid för att arrangera rastaktiviteter. För att komma igång med det här arbetssättet startade skolan projektet Rastkul och de ser flera vinster med det.

– Lärarna upplever att det har blivit färre konflikter att lösa. Jag tror det beror på att eleverna har något att göra på rasterna, säger Lotta Kurtsdotter, biträdande rektor.

Skolan är särskilt anpassad för elever med hörselnedsättning och tar emot elever från 25 kommuner. Det innebär att en del har lång resväg till skolan.

– Vissa elever reser två timmar varje dag och då blir det inte mycket tid kvar till fritidsaktiviteter. Därför vill vi få in mycket fysisk aktivitet under skoldagen, säger Mie Levin, projektledare, rörelsecoach och fritidspedagog.
För att få med alla elever krävs planering och olika sorters aktiviteter att välja mellan, både pulshöjande och lugna. Tillsammans med två kollegor gör Mie ett veckoschema med bilder så att eleverna kan se i förväg vad som är på gång.

– Elever som tvekar att komma med i en aktivitet kan få vara medhjälpare och ha på sig en likadan väst som jag. Det är väldigt populärt. Vissa vill till och med stå bredvid mig och visa de andra eleverna vilka rörelser de ska göra. Det är härligt att se, säger Mie.

Eleverna verkar gilla aktiviteterna

– Förut fick man hitta på något att göra själv. Det är mycket bättre nu, det finns mycket att göra och man har kul tillsammans istället för att vara ensam, berättar en elev i klass 6–7 som inte vill uppge sitt namn.

– Vi har jättemånga saker vi kan använda på rasterna, säger Malkolm Wallén i klass 5.

– Vi brukar ge förslag till Mie på vad vi ska göra på rasten, säger Hanan Alhussami, som också går i klass 5.

Rastaktiviteterna har även lett till rörelsepass under lektionerna. Mie går då in i klasserna och leder ett pass eller så gör lärarna eller eleverna det själva.

– När eleverna börjar bli trötta lägger jag in en aktivitet, det kan vara något pulshöjande, en balansträning eller en brainbreak som innebär att vi aktiverar en annan del av hjärnan. Det tar bara några minuter, men ger mycket ny energi, säger Åsa Olsson, lärare i klass 5.

Välinvesterad tid

Projektet har kostat en del tid, men den tycker Lotta är välinvesterad. De har också fått bidrag från Specialpedagogiska skolmyndigheten.

– Allra viktigast är att ha en engagerad projektledare och det har vi i Mie, säger Lotta.

– För att det ska bli rörelseglädje får man locka, leka och busa lite. Man behöver också ha tid för projektet. Det tar tid att planera, ha möten med elever, lärare och ledningen och så ska man knyta ihop säcken och redovisa projektet också, säger Mie.

Projektet har fört med sig andra många andra aktiviteter, till exempel har de startat en skolidrottsförening och deltar i RF-SISU Skånes satsning på rörelse i skolan. De delar också med sig av tips på aktiviteter genom Generation pep.

 Artikeln är tidigare publicerad i Lika värde 1 2020.

Rörelsesatsning på Silviaskolan

Publicerat torsdag 1 oktober 2020