Lättläst
Teckenspråk
Aktiva raster ger både energi och ökad delaktighet
Det är full fart på skolgården. Några elever hoppar hinderbana och andra spelar spel. Sedan några år erbjuder Silviaskolan planerade aktiviteter på rasterna och det har bidragit till både mindre utanförskap och färre konflikter.
På Silviaskolan i Hässleholm har personal avsatt tid för att arrangera rastaktiviteter. För att komma igång med det här arbetssättet startade skolan projektet Rastkul och de ser flera vinster med det.
– Lärarna upplever att det har blivit färre konflikter att lösa. Jag tror det beror på att eleverna har något att göra på rasterna, säger Lotta Kurtsdotter, biträdande rektor.
Skolan är särskilt anpassad för elever med hörselnedsättning och tar emot elever från 25 kommuner. Det innebär att en del har lång resväg till skolan.
– Vissa elever reser två timmar varje dag och då blir det inte mycket tid kvar till fritidsaktiviteter. Därför vill vi få in mycket fysisk aktivitet under skoldagen, säger Mie Levin, projektledare, rörselsecoach och fritidspedagog.
För att få med alla elever krävs planering och olika sorters aktiviteter att välja mellan, både pulshöjande och lugna. Tillsammans med två kollegor gör Mie ett veckoschema med bilder så att eleverna kan se i förväg vad som är på gång.
– Elever som tvekar att komma med i en aktivitet kan få vara medhjälpare och ha på sig en likadan väst som jag. Det är väldigt populärt. Vissa vill till och med stå bredvid mig och visa de andra eleverna vilka rörelser de ska göra. Det är härligt att se, säger Mie.
Eleverna verkar gilla aktiviteterna
– Förut fick man hitta på något att göra själv. Det är mycket bättre nu, det finns mycket att göra och man har kul tillsammans istället för att vara ensam, berättar en elev i klass 6–7 som inte vill uppge sitt namn.
– Vi har jättemånga saker vi kan använda på rasterna, säger Malkolm Wallén i klass 5.
– Vi brukar ge förslag till Mie på vad vi ska göra på rasten, säger Hanan Alhussami, som också går i klass 5.
Rastaktiviteterna har även lett till rörelsepass under lektionerna. Mie går då in i klasserna och leder ett pass eller så gör lärarna eller eleverna det själva.
– När eleverna börjar bli trötta lägger jag in en aktivitet, det kan vara något pulshöjande, en balansträning eller en brainbreak som innebär att vi aktiverar en annan del av hjärnan. Det tar bara några minuter, men ger mycket ny energi, säger Åsa Olsson, lärare i klass 5.
Välinvesterad tid
Projektet har kostat en del tid, men den tycker Lotta är välinvesterad. De har också fått bidrag från Specialpedagogiska skolmyndigheten.
– Allra viktigast är att ha en engagerad projektledare och det har vi i Mie, säger Lotta.
– För att det ska bli rörelseglädje får man locka, leka och busa lite. Man behöver också ha tid för projektet. Det tar tid att planera, ha möten med elever, lärare och ledningen och så ska man knyta ihop säcken och redovisa projektet också, säger Mie.
Projektet har fört med sig andra många andra aktiviteter, till exempel har de startat en skolidrottsförening och deltar i RF-SISU Skånes satsning på rörelse i skolan. De delar också med sig av tips på aktiviteter genom Generation pep.
Artikeln är tidigare publicerad i Lika värde 1 2020.
Raster med aktiviteter är bra för eleverna
Det är full fart på skol-gården.
Några elever hoppar hinder-bana.
Andra spelar spel.
Silvia-skolan har planerade aktiviteter
på rasterna.
De har haft det i några år.
Nu är det inte lika många som är ensamma.
Det var också mer bråk och konflikter förr.
De startade projektet Rast-kul
Silviaskolan finns i Hässleholm.
Där ingår det i personalens jobb
att hitta på aktiviteter på rasterna.
För att komma i gång
startade skolan projektet Rastkul.
De tycker det är jätte-bra.
– Lärarna upplever att
det inte är lika många konflikter som förr.
Jag tror det beror på att eleverna
har något att göra på rasterna,
säger Lotta Kurtsdotter.
Lotta är biträdande rektor på skolan.
Silviaskolan är särskilt anpassad
för elever med ned-satt hörsel.
Där går elever från 25 kommuner.
En del har lång väg till skolan.
– Vissa elever reser två timmar varje dag.
Då blir det inte mycket tid kvar
till aktiviteter på fri-tiden.
Vi vill därför få in
mycket fysisk aktivitet
under skol-dagen,
säger Mie Levin.
Mie är projekt-ledare.
Hon är också rörelse-coach och fritids-pedagog.
För att få med alla elever
måste de planera.
Det måste finnas olika sorters aktiviteter
att välja mellan.
Det måste finnas både lugna aktiviteter
och sådana som höjer pulsen.
Mie och två kollegor
gör ett vecko-schema med bilder.
Då kan eleverna se i för-väg
vad de kan välja.
– Elever som inte vet om de vågar vara med,
de kan få vara med-hjälpare.
Då får de ha på sig en likadan väst som jag.
Det är väldigt populärt.
Vissa vill till och med stå bredvid mig
och visa för de andra eleverna
hur de ska göra.
Det är härligt att se,
säger Mie.
Eleverna verkar gilla aktiviteterna
– Förut fick man hitta på något att göra själv.
Det är mycket bättre nu.
Det finns mycket att göra
och man har kul tillsammans
i stället för att vara ensam,
säger en elev.
Eleven går i klass 6–7
men vill inte säga sitt namn.
Malkolm Wallén går i femman.
Han säger:
– Vi har jätte-många saker
som vi kan använda på rasterna.
– Vi brukar ge förslag till Mie
på vad vi ska göra på rasten,
säger Hanan Alhussami.
Hanan går också i klass 5.
I Silviaskolan har de numera också
rörelse-pass under lektionerna.
Mie går då in i klasserna
och leder ett pass.
Eller så gör lärarna eller eleverna det själva.
Åsa Olsson är lärare i klass 5.
Hon berättar:
– Jag lägger in en aktivitet
när eleverna börjar bli trötta.
Det kan vara något som höjer pulsen.
Vi kan träna balansen.
Eller så har vi en brain break.
Då aktiverar vi en annan del av hjärnan.
Det tar bara några minuter.
Men det ger mycket ny energi.
Det är värt tiden och pengarna
Projektet har tagit tid,
men rektor Lotta tycker att
det är värt det.
De har också fått pengar
från Specialpedagogiska skolmyndigheten.
– Allra viktigast är att ha
en engagerad projektledare.
Mie är en jätte-bra projektledare,
säger Lotta.
Mie, hur gör man
så att rasterna blir bra?
– För att eleverna ska tycka det är kul
att röra på sig
får man locka, leka och busa lite.
Man behöver också ha tid för projektet.
Det tar tid att planera.
Vi måste också ha möten med elever,
lärare och ledningen.
Och så behöver man tid till att
redo-visa projektet också.
Projektet har gjort att
de har börjat med många nya aktiviteter.
De har startat en skol-idrotts-förening.
De är med i RF-SISU Skånes satsning på
rörelse i skolan.
Och skolan delar med sig av tips på aktiviteter
genom Generation pep.
