Lärande

Barn och ungdomar med dövblindhet upplever världen i fragment. För dem krävs lång tid och stora ansträngningar, såväl fysiska som mentala, för att lärande ska ske. Att ta in all typ av information, tolka och bearbeta, förstå och lära, kräver mer tid och energi för dessa barn och ungdomar. Det gäller även när barnet eller ungdomen självständigt vill flytta sig från en plats till en annan.

Möjligheten till utveckling är i hög grad beroende av de personer som finns omkring barnet eller ungdomen. Alla i den nära omgivningen bör ha ingående kunskap om dövblindhet generellt och om de pedagogiska strategier som passar det enskilda barnet. Dessutom krävs individuell fysisk anpassning av alla miljöer där barnet eller ungdomen vistas.

Tidig dövblindhet

Vid tidig dövblindhet är lärprocessen i huvudsak beroende av balans-, muskel- och ledsinnet samt känselsinnet det som är möjligt att känna via sin kropp.

Om den omgivande miljön anpassas till detta, behöver barnet inte lägga så mycket energi på att använda syn- och hörselsinnena för att lära.

I förskolan behövs en vuxen som finns nära barnet som tolkar och genom taktil kommunikation bekräftar och utvidgar det barnet är med om. Lek har stor betydelse långt upp i åldrarna för utvecklingen och lärandet.

Undervisningen vid tidig dövblindhet sker oftast individuellt av en pedagogiskt ansvarig person. Lärandet sker i barnets alla kommunikativa relationer. Därför är samarbete mellan olika vistelsemiljöer en naturlig del av den individuella planeringen Läs mer i pdf:en Samarbete värt att satsa på.

Senare dövblindhet

Barn och ungdomar med senare dövblindhet tvingas uppleva hur det är att långsamt eller plötsligt förlora syn- och hörselfunktioner som tidigare har fungerat. Omgivningens medvetenhet om behovet av extra tid och den ansträngning det innebär att kompensera för förlusten av syn och hörsel är av stor betydelse för en gynnsam studiesituation. Möjligheter till samvaro och samtal med andra barn och ungdomar med liknande behov som de själva, stärker identiteten. Tillgång till en samtalskontakt, till exempel inom elevhälsan är ofta positivt för eleven. En del färdigheter måste kanske läras på nytt, medan andra utvecklas av kompensatoriska hjälpmedel. Exempelvis kan stöd för kommunikation, information och undervisning underlättas av:

  • talat språk
  • teckenspråk
  • taktilt (kännbart) teckenspråk
  • svartskrift, med eller utan hjälpmedel
  • punktskrift
  • information och kommunikationsteknik som till exempel smartboard, talsyntes med mera

Barn och ungdomar med senare dövblindhet går i kommunala eller friskolor, men också i specialskolor för elever med hörselnedsättning och dövhet. Varje elev, oavsett skolform har en individuell utvecklingsplan. Utifrån enskilda behov kan extra anpassningar behövas. Är behovet varaktigt kan rektor besluta om särskilt stöd för eleven. Detta ska dokumenteras i ett åtgärdsprogram som beskriver skolans insatser för att eleven skall kunna följa undervisningen.

Publicerat torsdag 9 juni 2016 Granskat fredag 24 februari 2017