Taktilt teckenspråk och dövblindhet

Alla människor föds med en intention och vilja att kommunicera med sina medmänniskor oavsett språk och kommunikationsform. För människor med dövblindhet blir kommunikationen annorlunda och mer komplicerad.

Tidig dövblindhet

Få barn och ungdomar med tidig dövblindhet utvecklar ett taktilt teckenspråk. Kontakten med föräldrar och andra i barnets eller ungdomens omgivning byggs istället upp av känslomässiga relationer i rutiner och lekar. Dessa aktiviteter bekräftas genom att de görs motoriskt tillsammans med barnet och blir genom det kännbara. Dessa aktiviteter samlas i det som kallas för kroppsminnet och känns igen nästa gång det görs. Andra kommunicerar med gester och teckenspråk, men ändå utvecklas sällan ett flytande samtal på detta sätt.

Det mest verkningsfulla sättet att bygga upp kommunikation och språklig kompetens är genom känseln. Beröring känns och är konkret för mottagaren. Utifrån de individuella förutsättningarna kan annan förmedling läggas till; ljud, tal, gester, visuellt eller taktilt teckenspråk. Förutsättningen för att samspel och lärande av språk ska kunna ske är kroppslig kontakt. Det är då lättare att skapa intresse och motivation hos barnet eller ungdomen för att kommunicera.

Barn och ungdomar med tidig dövblindhet använder alla tillgängliga former, som tecken, tal, kroppsliga signaler, för att nå fram med sin kommunikation. Alla personer som möter barnet eller ungdomen behöver träna på att tolka, förstå och svara på en ofta annorlunda form av kommunikation. Gör inte omgivningen det så finns det risk att barnet slutar försöka att kommunicera. För omgivningen gäller det att förmedla en uppriktig vilja att lyssna och förstå och visa att det som sägs är intressant. Då måste fysisk beröring och taktilt teckenspråk ersätta verbal och visuell kommunikation.

Senare dövblindhet

Barn och ungdomar med senare dövblindhet har utvecklat tal eller teckenspråk som kommunikationsform. Den som talar kan ofta fortsätta att förmedla till andra vad de vill säga genom att tala. Likadant är det för dem som tecknar som sitt första språk. Försämras syn-och hörselförmågan så kan sättet att kommunicera behöva ändras. Den situation barnet eller ungdomen befinner sig i påverkar också möjligheten att använda tidigare kommunikationsform. De med utvecklat talspråk eller teckenspråk som har restfunktioner kvar i syn eller hörseln kan, när det är bra miljö, ha användning av dessa. Bra miljö handlar bland annat om tillräcklig belysning, bra teknik för hörseln och inga bakgrundsljud som stör.

I andra situationer, där det är mörkt eller distraherande ljud i miljön, kan samma person behöva taktilt stöd för att uppfatta vad som sägs. En del lär sig avläsa och kommunicera genom att använda enbart teckenspråk taktilt. Det går även att bokstavera taktilt med hjälp av handalfabetet, att bokstäver skrivs i handen eller på någon annan del av kroppen. Andra vill ha information i punktskrift, i förstorad skrift eller genom talsyntes. De flesta använder sig av olika tekniska hjälpmedel för att kompensera för syn- och hörselförlusten.

Publicerat torsdag 9 juni 2016 Granskat fredag 23 september 2016