Två killar i klassrummet som tecknar med varandra

Kommunikation

Kommunikation med barn och ungdomar med dövblindhet ställer krav på omgivningens förmåga att anpassa kommunikationen till den form som är bäst lämpad för situationen.

Medfödd dövblindhet

Barn och ungdomar med medfödd, tidig dövblindhet har liten, ibland ingen, möjlighet att använda syn- och hörselsinnena utan måste förlita sig på känsel, lukt och smak. Ibland finns det rester av syn- och hörselfunktion kvar, men de är ofta så begränsade att de inte räcker för att få de intryck som behövs för att förstå omvärlden.

Allt som känns, luktar och smakar underlättar möjligheten att förstå. För en person med medfödd, tidig dövblindhet är en tillrättalagd miljö, pedagogiskt, fysiskt och socialt en möjlighet till utveckling och känsla av trygghet.

Det är genom sinnesfunktionerna känsel, smak och lukt som kommunikationen utvecklas. Denna grundläggande kommunikation baseras på kroppsliga uttryck som barnet själv skapar ur sina egna erfarenheter. Omgivningen följer och använder samma uttryck, men utvidgar och stödjer med kännbara alternativt visuella tecken eller tal. Flera kommunikationssätt kan användas samtidigt – alltid anpassat till barnet eller ungdomens egen förmåga.

Dövblindhet gör att kommunikationen mellan barnet och andra hindras, vilket innebär att barnets möjlighet att spontant utveckla kommunikation riskerar att begränsas och därmed begränsas även utvecklingen av relationer till anhöriga och kamrater.

Förvärvad dövblindhet

Barn och ungdomar med senare förvärvad dövblindhet har ofta erfarenheter från den tid när de såg eller hörde. Då är kommunikation och språk ofta på den nivå som är vanlig för åldern. Oavsett grad av syn- och hörselnedsättning är det betydelsefullt att lärande av teckenspråk erbjuds innan syn och hörsel försvinner mer och mer. Då minskar ansträngningen för barnet eller ungdomen. Det underlättar att senare kommunicera med teckenspråk i taktilt form. Teckenspråket görs kännbart för personen genom att personen både lyssnar och talar med sina händer. För en del är det nödvändigt att lära sig att skriva och läsa punktskrift. Vanligt är också att behovet av mer tekniska hjälpmedel ökar. Detta kan minska ansträngningen och förstärka förståelsen av det talade eller det tecknade språket.

Publicerat torsdag 9 juni 2016 Granskat fredag 9 februari 2018