Vad är en språkstörning

Barn och elever som har en språkstörning har inte samma språkliga förmåga som jämnåriga. Barnet kan ha svårt att förstå vad andra säger, att själv prata så andra förstår eller båda delarna. Svårigheterna kan variera från lätta till grava.

En grav språkstörning innebär en språklig sårbarhet som ofta visar sig i svårigheter att förstå och eller göra sig förstådd. Språkstörningen kan kvarstå under skolåren och ända upp i vuxen ålder, men ändrar karaktär.

En språkstörning kan påverka olika områden

Den som har en språkstörning kan ha svårigheter inom ett eller flera av de språkliga områdena form, innehåll och användning. Varje del är viktig i språkutvecklingen och beskriver både hur barnet förstår och uttrycker talat och skrivet språk.

Det första området beskriver språkets form. Det handlar bland annat om fonologi och grammatik, det vill säga hur ord uttalas och böjs samt hur man sätter ihop meningar.
Svårigheter med språkets form är oftast det som märks först, till exempel genom att barnet byter ut eller utelämnar språkljud, eller kastar om ordföljden i meningar. Så småningom utvecklar barnet en språklig medvetenhet. Exempel på det kan vara att barnet upptäcker att ord kan rimma, vara olika långa eller innehålla vissa språkljud. När barnet kommer upp i skolåldern kan svårigheter med språklig medvetenhet visa sig i bekymmer med att dela upp ord i stavelser eller att uppfatta vilka språkljud som ingår i ett ord.

Nästa område beskriver innehåll. Det handlar om språkets semantik, det vill säga de ord, uttryck och meningar man förstår och kan.
Om ett barn har svårt med språkets innehåll kan det till exempel ha ett litet ordförråd, svårt att plocka fram ord ur minnet och att sortera och kategorisera ord som hör ihop eller svårt att förstå instruktioner.

Det tredje området är användning. Där ingår förmåga att kommunicera
och samspela med andra, pragmatik. Det handlar om hur man använder ögonkontakt, kroppsspråk och det talade och skrivna språket för att kommunicera. Barnet kanha svårt med att använda och tolka ögonkontakt, kroppsspråk och mimik, vänta på sin tur i samtalet, anpassa språket till situationen eller förstå underförstådda budskap.

Ju fler språkliga områden som är berörda, desto gravare är språkstörningen.
Men man kan också ha grava svårigheter inom bara ett språkligt område.
Barn i förskoleåldern som har en grav språkstörning har oftast kvar sina svårigheter i skolåldern, men då kan de se annorlunda ut. I stället för svårigheter med uttal och meningsbyggnad kan de visa sig som olika slags läs- och skrivsvårigheter.

Publicerat tisdag 3 maj 2016 Granskat fredag 23 mars 2018