Utvecklingsstörning är en kognitiv funktionsnedsättning som påverkar en individs intellektuella förmåga. Ibland används begreppen begåvningsnedsättning, intellektuell funktionsnedsättning eller kognitiv funktionsnedsättning synonymt även om de inte är helt överensstämmande.
Det finns en mängd möjliga orsaker till utvecklingsstörning; ärftliga faktorer, genetiska skador, sjukdomar eller skador under graviditet eller förlossning. Globalt sett är fattigdom och svält förekommande orsaker.
En intellektuell funktionsnedsättning leder till olika konsekvenser och begränsningar för olika individer. Det är därför vanskligt att försöka ge en sammanfattande beskrivning av vad en utvecklingsstörning kan betyda. Att ha en utvecklingsstörning innebär ofta att personen har svårigheter att bearbeta information och att abstrahera kunskap, det vill säga att använda sig av kunskap man har och erfarenheter man gjort i andra situationer.
När man genomför en bedömning om ett barn, ungdom eller vuxen person har en utvecklingsstörning så är det tre kriterier som vägs samman. Man bedömer dels den intellektuella förmågan, det vi vanligtvis benämner som intelligens. Man bedömer även den adaptiva förmågan, vilket kan beskrivas som förmågan att anpassa sig till omgivningen och klara sin vardag. Här ska även göras en bedömning kring om personen är i behov av särskilt stöd.
I kombination med en utvecklingsstörning kan personen även ha andra funktionsnedsättningar, som exempelvis rörelsehinder, autism, syn-eller hörselnedsättning. Det innebär en större komplexitet kring funktionsnedsättningen som man måste ta hänsyn till i mötet med personerna.